OS är en kamp för så mycket mer än medaljer

Höga säkerhetskrav som militariserar, sponsorsdealar som snarare begränsar än berikar, oro för trafikkaos och, som kronan på verket, en astronomisk summa pengar som skattebetalarna fått skjuta till för att se världseliten drabba samman i glansen av de fem olympiska ringarna. Ett OS skapar alltid debatt, och väldigt sällan handlar det om sport. I alla fall om man ska se till förberedelseperioden. Och det är bra. Även om jag tycker att det är viktigt att sport måste få vara just ”bara” sport, så känns det minst lika viktigt att tillvarata de mervärden ett stort sportevenemang innebär. Som att de utgör ett tillfälle att lyfta vissa frågor, rikta strålkastarljuset mot orättfärdigheter och ställa krav på förändring. Sen kan man naturligtvis ifrågasätta vad effekten i slutändan blir, kanske inte så stor som önskvärt vore. Men att viktiga frågor lyfts och debatteras är alltid positivt. En sund debatt leder sällan bakåt.

Förra gången OS arrangerades stod Kina som värdland. Och ett hett debattämne blev därmed mänskliga rättigheter. När nu Storbritannien arrangerar spelen är återigen mänskliga värderingar ett ämne som trendar. Men nu med en positiv vinkel – för första gången i spelens historia skickar samtliga deltagande länder minst en kvinnlig deltagare. De tre länderna Saudi-Arabien, Brunei och Quatar tar ett första stapplande steg mot mer mångfald i sina OS-trupper och låter även kvinnliga idrottare representera landet. En annan indikator på idrottens (om än långsamma) väg mot jämställdhet är att USA i år har fler kvinnliga än manliga idrottare i sin trupp.

Kännetecknande för OS är att det är ett evenemang rikt på inspirerande levnadsöden, på förebilder. Att ta sig till ett OS kräver idrottsprestationer på absolut högsta nivå. Väldigt många av de deltagande atleterna är så lyckligt lottade att de har kunnat fokusera helt på att nå toppformen, klara kvalgränser och ta en plats i ett landslag. Men många av de idrottare som under kommande veckor tävlar på arenor runt om i London har fört ytterligare en kamp – nämligen den för förståelse, respekt och förtroende. En kamp för att bli lika behandlad. En kamp för att få möjligheten att få kämpa.

Nur Suryani Mohamed Taibi, är en sådan kämpe. Gravid i åttonde månaden representerar hon Malaysia i skytte. Iklädd slöja och specialsydda byxor skjuter hon inte bara för guld – utan för att bevisa att hon är värd att satsas på.

Tahmina Kohistani är ytterligare ett exempel på en kvinna som inte bara har en enastående fysisk förmåga att springa snabbt, utan även ett pannben av stål när det gäller att ta striden mot fördomar och förtryck. I OS i London är den här 22-åringen den tredje kvinnan i Afghanstans historia att delta i ett OS.

Det finns alltså redan nu, innan invigningsceremonin ens har börjat, personer som bör ses som vinnare. Bara för att de överhuvudtaget lyckats ta sig till London.

OS i London kan ses som en milstolpe i kampen för en jämlik och jämställd idrott. Och då känns det mer passande än någonsin att den svenska fanan bärs fram av en representant för en sport där kvinnor och män tävlar mot varandra på lika villkor – ridsporten.

/Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s