Röd-grönt nej till Moderat förslag om ökad trygghet

På gårdagens kommunfullmäktige i Nyköping klubbade den röd-gröna majoriteten igenom ett nej till vår moderata motion om nattstopp på bussar, framskriven av Johan Schenström. Därmed stoppas ett förslag som skulle ha ökat tryggheten för de (i synnerhet kvinnor) som reser kollektivt på kvällstid i Nyköping.

Johan Schenströms motion föreslår att Nyköpings kommun ska införa nattstopp på bussarna i kollektivtrafiken. Nattstopp innebär att en ensam resenär kan be chauffören stanna där på rutten som det känns tryggast att kliva av, och att då endast den främre dörren öppnas. Syftet med nattstopp är naturligtvis att öka tryggheten för ensamma resenärer på kvällstid och insatsen skulle bidra till en ökad jämställdhet då det oftast är kvinnor som upplever otrygghet i situationer som nyttjande av kollektivtrafik på kvälls- och nattetid. I regeringens jämställdhetsplan är det tydligt uttalat att våldet mot kvinnor måste upphöra. Och det gäller inte bara det faktiska våldet, utan även det hot om, eller den oro för, att bli utsatt för våld som begränsar kvinnor och kvinnors rörelsefrihet.

Att införa nattstopp på bussen kan tyckas vara en liten insats, och den röd-gröna majoriteten i Nyköping signalerar just det när de i sitt svar menar att det inte är befogat att ”chauffören tvingas fatta trafiksäkerhetsbeslut under pågående resa”.

Jag delar inte alls majoritetens syn här. Jag tycker tvärtom att det hade varit befogat. Och rimligen tar våra busschaufförer dagligen och hela tiden beslut om hur de ska agera trafiksäkert. Det är väl ett ständigt inslag i jobbet som busschaufför? Med eller utan nattstopp. Kanske är det så att inte allt för många skulle nyttja nattstoppet. Men även om så är fallet, vore det ändå inte värt det? Värt att veta att vi ökat tryggheten för våra kommuninvånare? Tänk att som kvinna inte behöva oroa sig för en sen bussfärd hem. Tänk att som förälder kunna säga åt sin tonårsdotter att be att få bli avsläppt så nära hemmet det går. Det är värt en del.

Den röd-gröna majoriteten kunde ha valt att bifalla motionen och därmed tydligt visa att man är medveten om de säkerhetsproblem som finns för kvinnor idag. Det var ett gyllene tillfälle att tydligt signalera att man inte accepterar att yngre tjejer väljer bort kollektivtrafiken på grund av oro och rädsla för att bli utsatta för brott. Men det gjorde man alltså inte. Istället valde man att avslå motionen och hänvisa till Länstrafikens pågående projekt om ”tillgänglighetsanpassade hållplatser”. Som om det ena skulle utesluta det andra? Kombinationen nattstopp och tillgänglighetsanpassade hållplatser låter i mina öron som en mycket bra satsning för en kommun som vill satsa på trygghet. Så varför nej till nattstopp? En oro för att säkerheten blir för stor?

/Anna

Dagens förskoleregler bygger på en förlegad syn och måste ändras

För en knapp månad sedan lade vi Nyköpingsmoderater tillsammans med våra Allianskollegor en motion i kommunfullmäktige om att vi vill att alla barn ska ha samma rätt till förskola. Vårt förslag bygger på resonemanget att förskolan inte ska vara villkorad utan att den ska vara lika tillgänglig för alla barn. Att det är just barnens behov som ska styra – inte föräldrarnas situation. I dagsläget har barn i Nyköping som har föräldrar som är arbetslösa eller föräldralediga endast rätt till 15 timmar i förskolan. Detsamma gäller barn till nyinflyttade föräldrar som studerar SFI (Svenska för invandrare), och därför är vårt förslag också ett sätt att främja integrationen. För barn som precis flyttat till Sverige blir förskolan ett oerhört värdefullt forum för att lära sig språket, den svenska kulturen och få nya kompisar. Och jag noterar med glädje att vi har fått många positiva reaktioner från just nyinflyttade Nyköpingsbor av utländsk härkomst. På det hela taget är reaktionerna från föräldrar väldigt positiv. Vårt förslag ökar också föräldrarnas valfrihet och möjlighet att påverka sina barns förskolegång. Och, även om jag vill vara mycket tydlig med att vi har lagt det här förslaget med barnens behov som absolut utgångspunkt, går det inte (och finns ingen anledning att) att bortse från att det även har en positiv effekt ur ett jämställdhetsperspektiv: en ökning från 15 till 30 timmars förskola utgör en väsentlig skillnad när det gäller exempelvis en ensamstående, arbetslös mammas möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden – och därmed skapa en bättre familjesituation för både sig och sitt barn.

Bland förskolepersonalen har det däremot varit en blandad reaktion och det är väldigt tydligt att det bland personalen på kommunens förskolor finns ett stort missnöje när det gäller arbetssituation och belastning. Såväl i insändare i Sörmlands Nyheter som i samtal med oss har förskolepedagoger gett uttryck för en stor oro kring förmågan att erbjuda en kvalitativ miljö för fler barn när man redan i dag känner att barngrupperna emellanåt är för stora. Vårt förslag lämnades dessutom in strax före det strejkvarsel som lades på delar av Kommunals anställda inom förskolan för en vecka sedan. En olycklig tajming och det är inte svårt att förstå att det mot den bakgrunden var svårt för personalen att se vårt förslag om en utökad förskola som något positivt. Men det känns också som att det har uppstått några missuppfattningar som känns angelägna att reda ut:

  • Förslaget innebär att alla barn får samma möjlighet att gå i förskola – inte att det blir krav på att alla barn ska gå samma antal timmar i förskola.
  • Valfrihet: med det menar vi att det här förslaget stärker föräldrarnas rätt att avgöra hur mycket deras barn kan och ska gå i förskola. Inte att föräldrarna ska få frihet från sina barn. Vi är övertygade om att de allra flesta föräldrar gör sitt absolut bästa för att ta bra beslut för sin familj och sina barn.
  • För oss i Alliansen är det självklart att reformen inte kan genomföras utan att erforderliga resurser tillförs verksamheten. För stora barngrupper ska inte bli en effekt av den här reformen.

Jag och mina Allianskollegor tar självklart förskolepedagogernas larm på stort allvar. Vi hör den oro och ilska som flera pedagoger ger uttryck för och konstaterar att den förtroendebrist som råder mellan verksamhet och ledning är djupt oroande. Det måste vi undersöka vidare och komma till rätta med. Kanske beror oron till viss del på att den röd-gröna majoriteten (som ställer sig positiv till en utökning av antalet förskoletimmar) till skillnad från oss i Alliansen har sagt att inga ytterligare resurser ska tillföras verksamheten? Det är viktigt att notera den skillnaden: vi i Alliansen vill genomföra reformen på ett sätt som möjliggör lagom stora barngrupper och en bra personaltäthet.

Vårt förslag om 30 timmars förskola för alla barn är ett uttryck för hur viktig vi tycker att förskolan är. Vi vet att barn som har gått i förskola får en lättare start i skolan, särskilt då barn av utländsk härkomst. Det anser jag vara ett mycket tungt argument för att tillgängligheten till förskolan inte ska villkoras. Ett system ska inte byggas så att föräldrarnas situation begränsar barnets möjligheter. Men dagens system är uppbyggt så. Dagens regler för rätten till förskola bygger på en förlegad syn att förskolan är barnpassning medan föräldrarna jobbar. Idag är förskolan en skolform där grunden läggs för barns kunskapsutveckling, och då håller inte resonemanget att föräldrarnas sysselsättningsgrad ska styra barnens möjlighet till deltagande. Vi har lagt det här förslaget för att ändra på det och istället låta barnets behov styra. Förslaget stärker också föräldrars möjlighet att själva, och i samråd med pedagoger, bestämma i vilken utsträckning deras barn ska vara i förskola. Det ger en större möjlighet att individanpassa och se barn som enskilda personer med olika behov, men med samma rättigheter.

/Anna