Talang får kommunen att växa

På vårens sista kommunfullmäktige klubbades den strategi som ska styra Nyköping mot en förbättrad integration. Ett viktigt beslut inte bara för att strategin förhoppningsvis kommer att underlätta arbetet med att foga samman vår idag alltför segregerade kommun. Strategin i sig är också ett tecken på den starka politiska viljan att skapa en socialt sammanhållen stad där tolerans och lika möjligheter för alla ska vara ledord. Att den politiska ambitionen här spänner över blockgränsen framgick tydligt i integrationsutskottets inlägg i Sörmlands Nyheter (11/6) där företrädare för M, Fp, S, V och Mp tydligt markerade enighet i slutsatsen att tillsammans verka för att ”människor som är födda utanför Sverige ska bli mer delaktiga i samhället, snabbt nå egen försörjning och bra språkkunskaper”.

Nu gäller det bara att göra verklighet av det här. Och i det arbetet bär alla vi Nyköpingsbor ett ansvar. Att bättre lyckas integrera nyanlända invånare är avgörande för kommunens ekonomi och utveckling. Framtidsanalytikern Peter Eklund tog i det anförande om integration som inledde kommunfullmäktige upp tre utmaningar som Sörmland står inför: den demografiska utvecklingen som innebär att en relativt stor del av vår arbetskraft i Nyköping och övriga Sörmland går i pension fram till år 2020. Integrationen – det tar åtta (8!) år för nyanlända att komma in på arbetsmarknaden i vårt län (siffran gäller 50 % av männen, för kvinnor tar det ännu längre tid). Och slutligen vikten av att anpassa utbildningssystemet till efterfrågan och bättre ta till vara den talang och kompetens som nyinflyttade människor från andra kulturer har med sig.

Just det sistnämnda – att tillvarata talang – tror jag ofta glöms, underskattas i vårt samhälle. Ekonomen Kjell A Nordström för i sin bok ”Funky business – talang får kapitalet att dansa” ett resonemang som, i korthet, går ut på att den nya världen är annorlunda och du kan glömma vad du visste igår.  Att vara annorlunda är en konkurrensfördel, det går inte längre att göra business as usual. Tänk nytt. Och precis så tror jag vi måste se på integrationen och på de människor som invandrar till Sverige. De berikar oss och vårt land. Inte bara kulturellt, utan även ekonomiskt (visar också OECD:s rapport om migrationens följder). Olikheter skapar dynamik och utveckling. Olika kulturer skapar olika talanger. Och de talanger som vi inte har, men som invandringen ger oss, gör vi smartast i att ta väl vara på. För vi behöver dem. Eller, för att vara helt ärlig, vi kommer inte klara oss utan dem.

/Anna

P.S. Det här inlägget har också publicerats i Sörmlands Nyheter.

Nej tack till kvotering – av såväl kvinnor som män

Igår öppnade finansminister Anders Borg för att en lagstiftning om kvotering kan bli aktuell om vi inte ser en ökad vilja till förändring när det gäller antalet kvinnor i bolagsstyrelser (DN 24/6). Vi Moderatkvinnor säger nej till kvotering. Något som vår ordförande Saila Quicklund är mycket tydlig med i dagens DN. Kvinnor ska känna att de sitter i en styrelse av en enda anledning – att de är rätt person och har rätt kompetens för platsen. Detsamma bör naturligtvis gälla män.

Kanske då lika bra att vara extra tydlig med att vårt nej till kvotering gäller såväl män som kvinnor. Att inte börja kvotera in kvinnor är lika viktigt som att sluta kvotera in män, vilket sker i idag i och med att rekryteringsförfarandet inte är tillräckligt bra. Som ekonomikrönikör Pia Gripenberg uttrycker det ”Få kvinnor vill bli kvoterade in i styrelser. De vill sitta där i kraft av sin egen kompetens. Samtidigt sitter manliga ledamöter kvar på sina poster, till synes bekymmerslösa över att deras främsta merit är att de jagar älg med styrelsens ordförande.” Det är såklart lite raljant uttryckt, och självklart gäller det inte alla män. Men det sker, och rekryteringsprocesserna är så pass begränsade till mindre kretsar att kompetenta kvinnor inte blir lika lätta att hitta. Trots att det idag inte råder någon som helst brist på välutbildade kvinnor. Och här har vi en nyckel till den sneda könsfördelningen i såväl bolagsstyrelser som ledningsgrupper – målbild och rekrytering. Det är kompetens som ska räknas, och får kompetens styra blir rekryteringsförfarandet allt mer avgörande. Bolag som sätter upp tydliga mål när det gäller könsfördelningen i sina styrelser och ledningsgrupper och kopplar detta till de kompetenskrav som finns lär inte ha några problem att skapa en jämn fördelning av män och kvinnor.

Det finns goda exempel på hur man kan satsa här – Battle of the numbers är ett svenskt exempel på ett målmedvetet och näringslivsstyrt arbete för att få fler kvinnor till operativa chefspositioner. I dagens DN berättar rekryteringsproffsen Karin Wallin och Eva Andersson, som driver egna rekryteringsfirman Maquire, att de vid sina 300 senaste rekryteringar låtit jobben går till kvinnor.

Det går alltså. Det är som med det mesta annat – when there’s a will there’s a way. Frågan som bör ställas till storbolagen på Svarta Listan är alltså – varför vill ni inte? Och för ett bolag som vill uppfattas som modernt och framåtsträvande borde det vara en tämligen pinsam fråga att tvingas formulera ett konkret svar på. 

I stället för att hota med kvotering bör vi satsa mer på att öka medvetenheten kring behovet av proffsiga rekryteringsförfaranden och väl sammansatta valberedningar med tydliga mål att öka jämställdheten. Och samtidigt fortsätta det politiska arbetet med att anpassa samhällssystem och förändra attityder så att möjligheten ökar för att två personer i en familj ska kunna driva en karriär.

/Anna