Det krävs ett samhälle för att skydda ett barn…

Illamåendet väller upp i halsen och tårarna bränner bakom ögonlocken. Ilskan drabbar med bedövande kraft. Det går inte att värja sig för de känslor Svenska Dagbladet/Aftonbladets rapport om övergrepp mot barn river upp. Övergrepp så fruktansvärda att tidningarna tvingats varna för stötande innehåll på en artikel som handlar om barn. Det är en brutal verklighet som målas upp i reportagen om pedofilins utbreddhet i Sverige. Och det är en skam för Sverige att det är så. För samtidigt som de flesta människor vid sina sinnens fulla bruk fördömer övergrepp mot barn så har Sverige en lagstiftning som tar betydligt lättsammare på det. Så kallad barnpornografi klassas som brott mot allmän ordning och faller inom samma straffskala som andra ordningsbrott. De klassas alltså inte som sexualbrott och det drabbade barnet klassas därmed inte som målsägande. Alltså inte som offer.

Vi har en lagstiftning som sviker barn. På detta måste det genast bli en ändring. Regering och opposition måste samarbeta för att snabbast möjligt få ny lagstiftning på plats som klassar dessa brott för vad de är med en betydligt strängare straffskala som följd och med en preskriptionstid som ger utrymme för ett offer att växa sig stark nog att kunna nyttja sin rätt till upprättelse. Polisen måste få ökade utredningsresurser, och med det direktiv om prioritering.

På kommunpolitisk nivå har vi inte den lagstiftande makten – men väl möjligheten att säkra största tänkbara trygghet för barn i vår kommun. Vi bör ställa oss frågan om vi gör tillräckligt. Säkerligen kan vi göra mer. Att stärka skolan är en given grundbult för att stärka barn. En resursstark socialtjänst är viktig för att skydda barn. Men detta är knappast det enda.  Allt är inte heller politik och myndighetsinsatser.  Eldsjälar i vardagen som jobbar med barn och alla insatser som får barn att växa gör också barn mer trygga. Barns trygghet skapas av vuxna, och alla vuxna har ett ansvar att bidra till den tryggheten. Som förälder bär man alldeles självklart det största ansvaret för sitt barn, men barn möter så många fler vuxna i sin vardag än sina föräldrar. Och allt för många barn har inga föräldrar.

Det finns ett uttryck som säger att det krävs ett samhälle för att fostra ett barn, men det krävs också ett samhälle för att skydda ett barn. Och samhället är vi.

/ Anna

Vad är väl en plats i budgetberedningen…

En annan lösning, någon form av grupp som ska få information… Det är socialdemokraten Veronica Anderssons synnerligen vaga svar på frågan hur oppositionen ska få underlag när hon nu som ordförande för Vård- & Omsorgsnämnden i Nyköping skickar ut oppositionen ur nämndens budgetberedning. Det är ett anmärkningsvärt beslut, på så många plan.

Oppositionen bidrar inte, tycker samma som majoriteten och har inga egna förslag, har Andersson anfört som anledning. Ok, det låter väl som lite av ett drömscenario för en majoritetsledare? Att få leda möten där alla håller med och drar åt samma håll?

Om det nu hade varit sant, såklart. Men även om det finns samsyn kring mycket så drar inte opposition och majoritet åt samma håll. Moderaterna arbetar för bättre förutsättningar för hemtjänsten och därmed för våra äldres möjlighet att välja vilken hjälp de vill ha i sin vardag. Socialdemokraterna driver på i motsatt riktning och försämrar förutsättningarna för hemtjänstföretag och begränsar därmed utbudet. Det är en budgetfråga i allra högsta grad. Moderaterna vill höja timersättningen för hemtjänsten, vilket skulle skapa rimliga förutsättningar för såväl våra hemtjänstföretag som för den kommunala hemtjänsten. I dagsläget jobbar den kommunala i tung motvind och från våra företagare inom hemtjänsten kommer larmsignaler om att förutsättningarna är för tuffa. Under hösten gick ett av företagen i konkurs och anförde då särskilt kommunens hantering som en anledning. I moderaternas skuggbudget för 2017 och kommande planperiod satsar vi 12 miljoner kronor på hemtjänsten i Nyköping, utöver ordinarie budgetuppräkning. Då höjningen av timersättningen inte motsvarat kostnadsökningarna under ett flertal år, dras såväl kommunens egen verksamhet som de privata utförarna med svårigheter att få sina kostnader täckta. Den här satsningen skulle stärka såväl den privata som den kommunala hemtjänsten och säkra ett varaktigt utbud och därmed valfrihet för våra äldre.

Så nog finns det tydliga förslag från den moderata oppositionen i Vård- & Omsorgsnämnden. Och jag förstår att det är en obekväm konflikt för Veronica Andersson, men en seriös politiker möter sånt med argument för sin sak – inte genom att stänga dörren för samtal.

De senaste dagarna har både lokaltidningen Sörmlands Nyheter och Radio p4 Sörmland uppmärksammat Anderssons beslut. Det är bra, för det större perspektivet på frågan är naturligtvis det demokratiska. Och för majoritetens demokratiarbete är det en riktig dikeskörning. Ett mått på demokratin är graden av öppenhet. Öppenhet skapas genom att ge allmänhet och politisk opposition insyn.  Det här beslutet minskar transparens och insyn – och det är tyvärr ett mönster som framträder allt tydligare. Vår röd-gröna majoritet pratar ofta om vikten av demokrati men givet hur de agerar i vardagen känns det allt mer som just prat. Samtalsforum på torget och demokratiberedningar i all ära – men det är signaler som klingar falskt när samma ambitioner inte präglar majoritetens egna politiska arbete.

Politik handlar i stor utsträckning om konflikt. Allt för stor utsträckning ibland. Samtidigt som det är en oppositions uppgift att opponera är det en majoritets uppgift att samla stöd för sina förslag. Båda sidor har tveklöst också ett ansvar för att goda samtal kan föras och (särskilt) på kommunal nivå krävs en förmåga att samlas kring lösningar. Samtidigt som det måste finnas en förståelse och ett utrymme för konflikt och debatt måste det finnas plattformar för samtal och resonemang. En budgetberedning är en sådan plattform. Där informeras såväl majoritet som opposition om det rådande läget inom aktuell verksamhet och där skapas förståelse för hur utmaningar och möjligheter ser ut. Utifrån detta underlag bygger sedan respektive partier sina budgetförslag och det säger sig självt att såväl förslag som den debatt som kommer omgärda dem har allt att vinna på att politikerna är väl insatta. Det  främjar bra diskussioner och politiskt samarbete (och på detta finns också positiva exempel i Nyköping).

Att utesluta oppositionen ur beredningsarbetet får motsatt effekt. En plattform för samtal och avstämningar blir istället bara en del av den politiska konflikten. Där det hade kunnat skapas samförstånd skapas istället missnöje och motsättningar. Och misstänksamhet. För när det inte ges några rimliga förklaringar till varför majoriteten inte vill ge oppositionen insyn i budgetberedningen väcks naturligtvis frågan varför? Varför vill inte Nyköpings socialdemokratiskt ledda majoritet ha en öppen process kring budgetunderlaget i vård &  omsorgsnämnden? Och särskilt inte i tider då man tydligt verkar för att minska företagandet och valfriheten inom hemtjänsten? Är det ett fritt utrymme för att rulla tillbaka valfrihetsreformer som eftersträvas?

En plats i budgetberedningen för oppositionen är med andra ord viktig, också för majoriteten. För öppenhet är en bärande del av demokratin. Och öppenhet skapar trovärdighet – just nu synes Nyköpings politiska ledning beredd att kompromissa med båda delar.

Jag tror på samtal och samarbete – på att minimera konflikt för att maximera effektiva och väl beredda beslut som gynnar Nyköpingsborna. Mitt mål är att moderaterna och Alliansen styr Nyköpings kommun efter 2018 – och då kommer jag ta ansvar för att vi får en arbetsmodell som präglas av dialog och öppenhet.

/Anna

fullsizerender-5Här kan du läsa artiklarna i Sörmlands Nyheter:

En liten dikeskörning för demokratiarbetet i kommunen

Oppositionen slängs ut: de har inte tillfört någonting