Det krävs ett samhälle för att skydda ett barn…

Illamåendet väller upp i halsen och tårarna bränner bakom ögonlocken. Ilskan drabbar med bedövande kraft. Det går inte att värja sig för de känslor Svenska Dagbladet/Aftonbladets rapport om övergrepp mot barn river upp. Övergrepp så fruktansvärda att tidningarna tvingats varna för stötande innehåll på en artikel som handlar om barn. Det är en brutal verklighet som målas upp i reportagen om pedofilins utbreddhet i Sverige. Och det är en skam för Sverige att det är så. För samtidigt som de flesta människor vid sina sinnens fulla bruk fördömer övergrepp mot barn så har Sverige en lagstiftning som tar betydligt lättsammare på det. Så kallad barnpornografi klassas som brott mot allmän ordning och faller inom samma straffskala som andra ordningsbrott. De klassas alltså inte som sexualbrott och det drabbade barnet klassas därmed inte som målsägande. Alltså inte som offer.

Vi har en lagstiftning som sviker barn. På detta måste det genast bli en ändring. Regering och opposition måste samarbeta för att snabbast möjligt få ny lagstiftning på plats som klassar dessa brott för vad de är med en betydligt strängare straffskala som följd och med en preskriptionstid som ger utrymme för ett offer att växa sig stark nog att kunna nyttja sin rätt till upprättelse. Polisen måste få ökade utredningsresurser, och med det direktiv om prioritering.

På kommunpolitisk nivå har vi inte den lagstiftande makten – men väl möjligheten att säkra största tänkbara trygghet för barn i vår kommun. Vi bör ställa oss frågan om vi gör tillräckligt. Säkerligen kan vi göra mer. Att stärka skolan är en given grundbult för att stärka barn. En resursstark socialtjänst är viktig för att skydda barn. Men detta är knappast det enda.  Allt är inte heller politik och myndighetsinsatser.  Eldsjälar i vardagen som jobbar med barn och alla insatser som får barn att växa gör också barn mer trygga. Barns trygghet skapas av vuxna, och alla vuxna har ett ansvar att bidra till den tryggheten. Som förälder bär man alldeles självklart det största ansvaret för sitt barn, men barn möter så många fler vuxna i sin vardag än sina föräldrar. Och allt för många barn har inga föräldrar.

Det finns ett uttryck som säger att det krävs ett samhälle för att fostra ett barn, men det krävs också ett samhälle för att skydda ett barn. Och samhället är vi.

/ Anna

Dagens förskoleregler bygger på en förlegad syn och måste ändras

För en knapp månad sedan lade vi Nyköpingsmoderater tillsammans med våra Allianskollegor en motion i kommunfullmäktige om att vi vill att alla barn ska ha samma rätt till förskola. Vårt förslag bygger på resonemanget att förskolan inte ska vara villkorad utan att den ska vara lika tillgänglig för alla barn. Att det är just barnens behov som ska styra – inte föräldrarnas situation. I dagsläget har barn i Nyköping som har föräldrar som är arbetslösa eller föräldralediga endast rätt till 15 timmar i förskolan. Detsamma gäller barn till nyinflyttade föräldrar som studerar SFI (Svenska för invandrare), och därför är vårt förslag också ett sätt att främja integrationen. För barn som precis flyttat till Sverige blir förskolan ett oerhört värdefullt forum för att lära sig språket, den svenska kulturen och få nya kompisar. Och jag noterar med glädje att vi har fått många positiva reaktioner från just nyinflyttade Nyköpingsbor av utländsk härkomst. På det hela taget är reaktionerna från föräldrar väldigt positiv. Vårt förslag ökar också föräldrarnas valfrihet och möjlighet att påverka sina barns förskolegång. Och, även om jag vill vara mycket tydlig med att vi har lagt det här förslaget med barnens behov som absolut utgångspunkt, går det inte (och finns ingen anledning att) att bortse från att det även har en positiv effekt ur ett jämställdhetsperspektiv: en ökning från 15 till 30 timmars förskola utgör en väsentlig skillnad när det gäller exempelvis en ensamstående, arbetslös mammas möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden – och därmed skapa en bättre familjesituation för både sig och sitt barn.

Bland förskolepersonalen har det däremot varit en blandad reaktion och det är väldigt tydligt att det bland personalen på kommunens förskolor finns ett stort missnöje när det gäller arbetssituation och belastning. Såväl i insändare i Sörmlands Nyheter som i samtal med oss har förskolepedagoger gett uttryck för en stor oro kring förmågan att erbjuda en kvalitativ miljö för fler barn när man redan i dag känner att barngrupperna emellanåt är för stora. Vårt förslag lämnades dessutom in strax före det strejkvarsel som lades på delar av Kommunals anställda inom förskolan för en vecka sedan. En olycklig tajming och det är inte svårt att förstå att det mot den bakgrunden var svårt för personalen att se vårt förslag om en utökad förskola som något positivt. Men det känns också som att det har uppstått några missuppfattningar som känns angelägna att reda ut:

  • Förslaget innebär att alla barn får samma möjlighet att gå i förskola – inte att det blir krav på att alla barn ska gå samma antal timmar i förskola.
  • Valfrihet: med det menar vi att det här förslaget stärker föräldrarnas rätt att avgöra hur mycket deras barn kan och ska gå i förskola. Inte att föräldrarna ska få frihet från sina barn. Vi är övertygade om att de allra flesta föräldrar gör sitt absolut bästa för att ta bra beslut för sin familj och sina barn.
  • För oss i Alliansen är det självklart att reformen inte kan genomföras utan att erforderliga resurser tillförs verksamheten. För stora barngrupper ska inte bli en effekt av den här reformen.

Jag och mina Allianskollegor tar självklart förskolepedagogernas larm på stort allvar. Vi hör den oro och ilska som flera pedagoger ger uttryck för och konstaterar att den förtroendebrist som råder mellan verksamhet och ledning är djupt oroande. Det måste vi undersöka vidare och komma till rätta med. Kanske beror oron till viss del på att den röd-gröna majoriteten (som ställer sig positiv till en utökning av antalet förskoletimmar) till skillnad från oss i Alliansen har sagt att inga ytterligare resurser ska tillföras verksamheten? Det är viktigt att notera den skillnaden: vi i Alliansen vill genomföra reformen på ett sätt som möjliggör lagom stora barngrupper och en bra personaltäthet.

Vårt förslag om 30 timmars förskola för alla barn är ett uttryck för hur viktig vi tycker att förskolan är. Vi vet att barn som har gått i förskola får en lättare start i skolan, särskilt då barn av utländsk härkomst. Det anser jag vara ett mycket tungt argument för att tillgängligheten till förskolan inte ska villkoras. Ett system ska inte byggas så att föräldrarnas situation begränsar barnets möjligheter. Men dagens system är uppbyggt så. Dagens regler för rätten till förskola bygger på en förlegad syn att förskolan är barnpassning medan föräldrarna jobbar. Idag är förskolan en skolform där grunden läggs för barns kunskapsutveckling, och då håller inte resonemanget att föräldrarnas sysselsättningsgrad ska styra barnens möjlighet till deltagande. Vi har lagt det här förslaget för att ändra på det och istället låta barnets behov styra. Förslaget stärker också föräldrars möjlighet att själva, och i samråd med pedagoger, bestämma i vilken utsträckning deras barn ska vara i förskola. Det ger en större möjlighet att individanpassa och se barn som enskilda personer med olika behov, men med samma rättigheter.

/Anna

Barns behov ska styra – inte föräldrars situation

På gårdagens kommunfullmäktige lade vi tillsammans med våra Allianskollegor en motion om alla barns rätt till förskolan. I Nyköping har idag barn till föräldrar som är arbetslösa eller hemma med småsyskon rätt att vara 15 timmar i veckan på förskolan. Men vi anser att den tiden ska utökas till 30 timmar. Det är en förändring som innebär att vi byter perspektiv – istället för att utgå från föräldrarnas situation, sätter vi barnens behov främst. Förskolan är oerhört viktig för barnet och att det sker förändringar i familjen, som ett nytt syskon eller att mamma eller pappa blir arbetslös, ska inte förändra barnets rätt till lärande. Barnets behov ska styra, inte barnets hemförhållanden.

Satsningen är också viktig ur ett integrationsperspektiv. För ett barn som kommer till Sverige är förskolan ett väldigt värdefullt forum när det gäller att lära sig språket, få kompisar och förståelse för vår svenska kultur. Vi ska också komma ihåg att för barn som lever i besvärliga hemförhållanden utgör förskolan ofta den trygga punkten. De barnen förtjänar i allra högsta grad att ha samma tillgång till sin förskola som barn med välfungerande hemmiljöer. Vi får också idag tydliga signaler på att barn som har gått i förskola har det lättare i skolan – en viktig signal att ta vara på när vi idag ser ett behov av att höja skolresultaten i Nyköpings kommun.

Viktigt att påpeka är att vårt förslag innebär att man ger alla barn samma rätt  till förskola. Beslutet huruvida man ska utnyttja den rätten eller inte är fortfarande föräldrarnas. Det är med andra ord ett förslag som först och främst stärker barnets rättigheter/möjligheter, men också skapar större valfrihet för föräldrarna genom en utökad service inom barnomsorgen.

/Anna

Flicka – och fruktad frihetskämpe

I dag är det den internationella flickdagen, och på ett sjukhus i Pakistan kämpar en av världens flickors största frihetskämpar – Malala Yousafzai – för sitt liv. Malala är bara fjorton år, men ansågs ändå utgöra ett sådant hot att Pakistans talibanrörelse häromdagen försökte mörda henne. Malalas hotfullhet består i hennes öppna kritik av talibanerna och i hennes kamp för flickors lika rättigheter. Förra året nominerade organisationen Kids Rights Foundation henne till det internationella barnfredspriset. I tisdags sköts hon utanför sin skolbuss i Swatdalen i Pakistan. Talibanerna har tagit på sig ansvaret för dådet och Pakistans arméchef har i ett synnerligen skarpt uttalande fördömt det.  Läkarna som behandlar Malala uppger, enligt SvD idag, att hon har 70% chans att överleva.

Att finna ord för den våg av känslor som sköljer över mig när jag läser om Malalas situation är svårt. Ilska, vanmakt, sorg, uppgivenhet, kampvilja, raseri… Men också en väldig beundran för detta mod en fjortonårig tjej visar när hon i en egen blogg börjar kritisera talibanernas övergrepp, och tar upp kampen för sin och andra tjejers rätt att gå i skolan. Vilken förebild. Vilken fantastisk människa. Måtte hon överleva.

Den internationella flickdagen är instiftad av FN:s generalförsamling. Syftet med dagen är att uppmärksamma flickors särskilt utsatta situation. Så låt oss göra det. Men inte bara idag, utan alla dagar. Alltid.

Min lokaltidning, Sörmlands Nyheter, skriver idag om att stress, oro och nedstämdhet är dubbelt så vanligt hos tjejer i tonåren som hos pojkar i samma ålder. Det är djupt oroande. Tjejers utsatthet och en bristande jämställdhet är sannolikt några av anledningarna. Det är viktigt att komma ihåg, i arbetet för jämställdhet, att det inte bara handlar om vuxna kvinnor i arbetslivet, om lika lön och chefsposter. Utan att det i lika stor, om inte större, utsträckning handlar om att skapa samma förutsättningar för unga tjejer och killar. För barn. Jämställdhetsarbetet måste finnas med redan i förskolan så att barnen fostras till en uppfattning om allas lika värde. Och det är vi vuxna som måste ta ansvaret för den fostran.

I Nyköpingsmoderaternas skuggbudget för 2013 poängterar vi särskilt vikten av att fånga upp och stötta unga flickor som mår allt sämre. Vi tror att det behövs en genomgripande förändring av både syn- och arbetssätt när det gäller ungdomar som mår psykiskt dåligt. Tidiga helhetslösningar som är långsiktiga och väl samordnade tror vi är a och o för att kunna vända den här negativa utvecklingen.

Under det senaste året har jag tillsammans med mina partikollegor Tina Palme, Lottie Svebéus och Måns Cederberg arbetat särskilt med Nyköpingsmoderaternas politik i barnfrågor. Som ett led i det arbetet har vi ikväll bjudit in vår socialförsäkringsminister Ulf Kristersson att tala om barn och hur Moderaterna vill förbättra barns situation i Sverige. Vår förhoppning är att så många som möjligt vill komma och lyssna, ställa frågor och bolla idéer. Prata barn, helt enkelt. Klockan 18.30 slår vi upp dörrarna till Pelles Lusthus. Varmt välkommen, du med.

/Anna

Barnomsorgen är till för alla – oavsett arbetstider

Som jag har nämnt tidigare så har vi det här året jobbat lite extra med barnfrågor inom Nyköpingsmoderaterna. Det har bland annat genererat motioner i kommunfullmäktige om att vi vill: utvärdera de program mot mobbning som kommunens skolor använder, införa hälsoinriktad skolidrott, utreda kommunens rutiner vid särskoleplaceringar, införa rättvisa regler för busskort och göra kommunens lekplatser tillgängliga för barn med funktionshinder. På senaste kommunfullmäktige lade vi ännu en motion som syftar till att förbättra barnens – och barnfamiljernas – situation, nämligen en motion om att utreda behovet av barnomsorg på så kallade obekväma arbetstider och att säkra att kommunen erbjuder samma service till alla – oavsett yrke och arbetstider. Motionen arbetade vi fram tillsammans med våra allianskollegor i Barn och Ungdomsnämnden och vi skrev även en insändare till Sörmlands Nyheter som publicerades idag:

Till kommunfullmäktige den 11 september lade Allianspartierna i Barn och Ungdomsnämnden en motion om utökad barnomsorg i Nyköping. Idag är kommunens utbud av barnomsorg väldigt mycket större för föräldrar som arbetar dagtid, vardagar.  De som arbetar kvällstid, nattetid och helger har det betydligt svårare att få vardagen att gå ihop. Det vill vi inom Alliansen ändra på.

Att få barnomsorg ska vara lika lätt oavsett yrkesval och arbetstider. Kommunens barnomsorg måste ha en sådan bredd att alla typer av arbeten blir möjligt. Möjligheten att arbeta får inte begränsas av en barnomsorg som i dagsläget är mer eller mindre skräddarsydd för de som arbetar vardagar 8-17. Även de som arbetar under dygnets övriga tid – skiftarbete inom industrin, nattpass inom vården, kvällspass i kassan i mataffären med mera – ska kunna åtnjuta samma service.

Därför vill vi inom Alliansen att Nyköpings kommun utreder behovet av barnomsorg natte- och kvällstid inom kommunen. Och att sedan åtgärder vidtas för att tillfredsställa det behov som finns.

I och med regeringens beslut att avsätta 108 miljoner kronor för att stötta kommunernas satsning på barnomsorg på obekväma arbetstider finns nu också möjlighet att söka statligt bidrag för att bygga ut den verksamheten.

Anniola Nilsson (M), Anna af Sillén (M), Kent Gustavsson (C), Peter Gustafsson (Fp) och Curt Erikssson (Kd)

/ Anna

Nyköpings lekplatser måste bli tillgängliga för alla barn

I dag skriver jag och mina partikollegor, Tina Palme, Lotti Svebéus och Måns Cederberg, i Sörmlands Nyheter om den motion vi lämnade in till kommunfullmäktige i förra veckan – en motion som kräver en översyn av kommunens lekplatser. I princip alla lekplatser saknar nämligen anpassning för barn med funktionshinder – det är ett allvarligt fel och vi kräver omedelbara åtgärder. Tina, Lotti, Måns och jag har under året tittat närmare på just barnfrågor. Något vi kommer att fortsätta göra. Motionen om lekplatser följer vi upp med en cykeltur kring stadens lekparker den 29 september. Då hoppas vi få träffa så många barn, föräldrar och mor/farföräldrar som möjligt för att kunna bilda oss en ännu bättre uppfattning om hur vi kan göra barns situation i Nyköping ännu bättre. Men självklart tar jag gärna emot åsikter, förslag och idéer även via mail och här på bloggen. Hör av er!

/Anna

Vår insändare i dagens SN:

I Nyköpings kommun är endast en av sjuttio lekplatser tillgänglighetsanpassade, det vill säga möjliga att leka i för barn med funktionsnedsättning. Det är inte acceptabelt.

Att kunna gå till en lekplats och leka borde vara självklart för alla barn i vår kommun. Men det är det alltså inte. Den absoluta huvuddelen av lekparkerna saknar exempelvis ramper upp till klätterställningar, räcken och sittstöd i sandlådor så att även barn med funktionsnedsättning kan leka där.

Att inte kunna vara med och leka i lekparken skapar naturligtvis ett utanförskap för barn, som redan måste kämpa mer än andra för att hänga med. För att kunna delta. Det är att göra det svårt för en grupp som förtjänar all hjälp den kan få.

Nyköpings kommun har idag som målsättning att skapa säkra lekplatser. Den målsättningen bör, enligt vår mening, utökas till att omfatta det självklara – att lekparkerna görs tillgängliga för alla barn.

I en motion inlämnad till kommunfullmäktige den 11 september begär vi en omedelbar inventering av kommunens lekplatser. Och att de åtgärder som krävs vidtas för att samtliga lekplatser inom Nyköpings kommun blir tillgängliga för alla – även för barn med funktionsnedsättning.

Tina Palme (M), Anna af Sillén (M), Lotti Svebéus (M) och Måns Cederberg (M).