Min syn på skolsnippan

Carolina Falkholts målning av en snippa på en vägg i Nyköpings nya högstadium har väckt debatt. Liksom kommunens beslut att måla över den – ett beslut man dock nu backat på, eller? Min syn på saken är i korthet:

Det är alltid välkommet med en debatt om kvinnlig representation i konsten. Välkommet och viktigt. Liksom diskussionen om varför snippor väcker mer uppståndelse än snoppar. Så borde det inte vara, naturligtvis. Men många har jämfört Falkholts graffitti-snippa med statyn av Prometheus som pryder Nicolaiskolans gård och det tycker inte jag är en riktig jämförelse att göra. Statyn på Nico är förvisso naken och ja, man ser snoppen, men det är ett verk som i första hand föreställer en person. Falkholts målning föreställer ett kön. Bara. Och det kan, tycker jag, vara på sin plats att reflektera lite över det. Varför bara ett kön? Varför inte en ”hel kvinna”. Känns inte just det faktum att det bara är en snippa lite objektifierande? Den manliga statyn på Nico är i stolt och ståtlig helfigur. Det kvinnliga konstverket på Nyköpings högstadium är däremot reducerat till ett kön. Kanske är det just det som är konstnärens tanke, en medveten provokation? Fine. Men poängen är tveksam, tycker jag, som menar att vi när det gäller all avbildning av människor måste komma bort från den norm att män oftast avporträtteras med fokus på egenskaper och kvinnor med fokus på kroppar och utseende.

Falkholts målning har dock satt igång en viktig debatt. Det är bra. Det som är ytterst tveksamt är processen innan. Hur är det möjligt att kommunen beställer en målning till sin nybyggda högstadieskola utan att veta vad man faktiskt betalar för? Konst är viktigt, konst betyder något och med konst kan man visa värdegrunder och skapa en anda. Därför ska konst i offentliga lokaler vara noga genomtänkt och ha en tydlig poäng. I fallet Nyköpings högstadium – där en uttalad värdegrund ska vara solidaritet och integration tycker jag man borde ha satsat på ett konstverk som tar upp just det. Mer än gärna med ett uttalat budskap om jämställdhet och alla människors lika värde.

Och appropå integration: Nyköpings högstadium ska samla, integrera och bygga styrka och kunskap hos elever även från andra kulturer än den svenska. Och man kan tycka vad man vill om att vissa kulturer skyler kvinnokroppen i större utsträckning än andra, men ingen tjänar på att skolan blir ett känslo- och konfliktladdat rum för de tjejerna och deras föräldrar. Tvärtom. Skolan ska vara en tillgänglig plats för alla. Ur det perspektivet känns Falkholts verk synnerligen ogenomtänkt.

Nu är målningen där och de reaktioner som kommit från nytillträdda rektorer känns sansade och sunda. Inställningen är att konstverket och den debatt den medför ska bli ett verktyg för att lyfta värderings- och genusfrågor i skolan. Gott. Jag vidhåller att det är en intressant målning, men på fel plats. Att måla över den vore dock ett misstag utifrån den viktiga diskussion den medfört. Förhoppningsvis kan den istället bli en ständig påminnelse om att kvinnor och män fortfarande avbildas så olika. Och uppmuntran till förändring.

/Anna

http://www.gp.se/kulturnoje/1.2253449-nykopingsrektor-vill-behalla-graffitivagg

Nyköping på årets skämslista

93 av landets 290 kommuner har aldrig haft en kvinnlig ordförande i kommunstyrelsen, det visar en undersökning som tidningen Dagens Samhälle har gjort. Och på listan över den tredjedel av landets kommuner som genom tiderna undantagslöst vikt kommunens högsta politiska befattning till en man finns Nyköping.

Det här är en pinsam lista för Nyköpings kommun att figurera på – den ska vi se till att lämna snarast möjligt. Om ett år är det val, fram till dess har alla partier ett ansvar att ta fram jämställda listor över politiska företrädare, sedan är det medborgarnas tur att välja. 2014 bör en modern (?) kommun som Nyköping vara mer än redo för en kvinnlig ordförande i kommunstyrelsen.

Självklart är det kompetensen som ska styra. De politiska listorna ska toppas av respektive partis starkaste namn. Men tro mig det finns gott om synnerligen starka och kompetenta kvinnor i politiken, det gäller bara att synliggöra dem och ge dem valbara platser på listorna. Här har alltså valberedningar och nomineringskommittéer ett stort ansvar. Det gäller att se, och synliggöra, kompetenserna.

Vi ska alltså inte börja kvotera in kvinnor på styrelseordförandeposten, däremot är det dags att sluta kvotera in män.

/Anna

Så här ser det ut hos Nyköpingsmoderaterna:
Valet 2010 fick Nyköpingsmoderaterna sin första kvinnliga gruppledare, Anne-Marie Wigertz. Det var inte en dag för tidigt. Idag är Anne-Marie vårt oppositionsråd i Nyköping. På Nyköpingsmoderaternas kommunfullmäktigelistas 20 översta placeringar är 9 kvinnor och 10 män. Även viceordförandeposterna i nämnderna är jämnt fördelade mellan kvinnor och män. Det här är ett resultat av en medveten satsning på att få blandade listor, även om det i slutändan är medlemsrösternas utslag som fastställt listorna.

dagens samhälle kso-lista
Senaste numret av Dagens Samhälle.I lilla artikeln kan man läsa att Sveriges första kvinnliga kommunstyrelseordförande var moderat. Ella Tengbom-Velander tog över ordförandeklubban i Helsingborg redan 1976.

Nej tack till kvotering – av såväl kvinnor som män

Igår öppnade finansminister Anders Borg för att en lagstiftning om kvotering kan bli aktuell om vi inte ser en ökad vilja till förändring när det gäller antalet kvinnor i bolagsstyrelser (DN 24/6). Vi Moderatkvinnor säger nej till kvotering. Något som vår ordförande Saila Quicklund är mycket tydlig med i dagens DN. Kvinnor ska känna att de sitter i en styrelse av en enda anledning – att de är rätt person och har rätt kompetens för platsen. Detsamma bör naturligtvis gälla män.

Kanske då lika bra att vara extra tydlig med att vårt nej till kvotering gäller såväl män som kvinnor. Att inte börja kvotera in kvinnor är lika viktigt som att sluta kvotera in män, vilket sker i idag i och med att rekryteringsförfarandet inte är tillräckligt bra. Som ekonomikrönikör Pia Gripenberg uttrycker det ”Få kvinnor vill bli kvoterade in i styrelser. De vill sitta där i kraft av sin egen kompetens. Samtidigt sitter manliga ledamöter kvar på sina poster, till synes bekymmerslösa över att deras främsta merit är att de jagar älg med styrelsens ordförande.” Det är såklart lite raljant uttryckt, och självklart gäller det inte alla män. Men det sker, och rekryteringsprocesserna är så pass begränsade till mindre kretsar att kompetenta kvinnor inte blir lika lätta att hitta. Trots att det idag inte råder någon som helst brist på välutbildade kvinnor. Och här har vi en nyckel till den sneda könsfördelningen i såväl bolagsstyrelser som ledningsgrupper – målbild och rekrytering. Det är kompetens som ska räknas, och får kompetens styra blir rekryteringsförfarandet allt mer avgörande. Bolag som sätter upp tydliga mål när det gäller könsfördelningen i sina styrelser och ledningsgrupper och kopplar detta till de kompetenskrav som finns lär inte ha några problem att skapa en jämn fördelning av män och kvinnor.

Det finns goda exempel på hur man kan satsa här – Battle of the numbers är ett svenskt exempel på ett målmedvetet och näringslivsstyrt arbete för att få fler kvinnor till operativa chefspositioner. I dagens DN berättar rekryteringsproffsen Karin Wallin och Eva Andersson, som driver egna rekryteringsfirman Maquire, att de vid sina 300 senaste rekryteringar låtit jobben går till kvinnor.

Det går alltså. Det är som med det mesta annat – when there’s a will there’s a way. Frågan som bör ställas till storbolagen på Svarta Listan är alltså – varför vill ni inte? Och för ett bolag som vill uppfattas som modernt och framåtsträvande borde det vara en tämligen pinsam fråga att tvingas formulera ett konkret svar på. 

I stället för att hota med kvotering bör vi satsa mer på att öka medvetenheten kring behovet av proffsiga rekryteringsförfaranden och väl sammansatta valberedningar med tydliga mål att öka jämställdheten. Och samtidigt fortsätta det politiska arbetet med att anpassa samhällssystem och förändra attityder så att möjligheten ökar för att två personer i en familj ska kunna driva en karriär.

/Anna

 

Röd-grönt nej till Moderat förslag om ökad trygghet

På gårdagens kommunfullmäktige i Nyköping klubbade den röd-gröna majoriteten igenom ett nej till vår moderata motion om nattstopp på bussar, framskriven av Johan Schenström. Därmed stoppas ett förslag som skulle ha ökat tryggheten för de (i synnerhet kvinnor) som reser kollektivt på kvällstid i Nyköping.

Johan Schenströms motion föreslår att Nyköpings kommun ska införa nattstopp på bussarna i kollektivtrafiken. Nattstopp innebär att en ensam resenär kan be chauffören stanna där på rutten som det känns tryggast att kliva av, och att då endast den främre dörren öppnas. Syftet med nattstopp är naturligtvis att öka tryggheten för ensamma resenärer på kvällstid och insatsen skulle bidra till en ökad jämställdhet då det oftast är kvinnor som upplever otrygghet i situationer som nyttjande av kollektivtrafik på kvälls- och nattetid. I regeringens jämställdhetsplan är det tydligt uttalat att våldet mot kvinnor måste upphöra. Och det gäller inte bara det faktiska våldet, utan även det hot om, eller den oro för, att bli utsatt för våld som begränsar kvinnor och kvinnors rörelsefrihet.

Att införa nattstopp på bussen kan tyckas vara en liten insats, och den röd-gröna majoriteten i Nyköping signalerar just det när de i sitt svar menar att det inte är befogat att ”chauffören tvingas fatta trafiksäkerhetsbeslut under pågående resa”.

Jag delar inte alls majoritetens syn här. Jag tycker tvärtom att det hade varit befogat. Och rimligen tar våra busschaufförer dagligen och hela tiden beslut om hur de ska agera trafiksäkert. Det är väl ett ständigt inslag i jobbet som busschaufför? Med eller utan nattstopp. Kanske är det så att inte allt för många skulle nyttja nattstoppet. Men även om så är fallet, vore det ändå inte värt det? Värt att veta att vi ökat tryggheten för våra kommuninvånare? Tänk att som kvinna inte behöva oroa sig för en sen bussfärd hem. Tänk att som förälder kunna säga åt sin tonårsdotter att be att få bli avsläppt så nära hemmet det går. Det är värt en del.

Den röd-gröna majoriteten kunde ha valt att bifalla motionen och därmed tydligt visa att man är medveten om de säkerhetsproblem som finns för kvinnor idag. Det var ett gyllene tillfälle att tydligt signalera att man inte accepterar att yngre tjejer väljer bort kollektivtrafiken på grund av oro och rädsla för att bli utsatta för brott. Men det gjorde man alltså inte. Istället valde man att avslå motionen och hänvisa till Länstrafikens pågående projekt om ”tillgänglighetsanpassade hållplatser”. Som om det ena skulle utesluta det andra? Kombinationen nattstopp och tillgänglighetsanpassade hållplatser låter i mina öron som en mycket bra satsning för en kommun som vill satsa på trygghet. Så varför nej till nattstopp? En oro för att säkerheten blir för stor?

/Anna

Dagens förskoleregler bygger på en förlegad syn och måste ändras

För en knapp månad sedan lade vi Nyköpingsmoderater tillsammans med våra Allianskollegor en motion i kommunfullmäktige om att vi vill att alla barn ska ha samma rätt till förskola. Vårt förslag bygger på resonemanget att förskolan inte ska vara villkorad utan att den ska vara lika tillgänglig för alla barn. Att det är just barnens behov som ska styra – inte föräldrarnas situation. I dagsläget har barn i Nyköping som har föräldrar som är arbetslösa eller föräldralediga endast rätt till 15 timmar i förskolan. Detsamma gäller barn till nyinflyttade föräldrar som studerar SFI (Svenska för invandrare), och därför är vårt förslag också ett sätt att främja integrationen. För barn som precis flyttat till Sverige blir förskolan ett oerhört värdefullt forum för att lära sig språket, den svenska kulturen och få nya kompisar. Och jag noterar med glädje att vi har fått många positiva reaktioner från just nyinflyttade Nyköpingsbor av utländsk härkomst. På det hela taget är reaktionerna från föräldrar väldigt positiv. Vårt förslag ökar också föräldrarnas valfrihet och möjlighet att påverka sina barns förskolegång. Och, även om jag vill vara mycket tydlig med att vi har lagt det här förslaget med barnens behov som absolut utgångspunkt, går det inte (och finns ingen anledning att) att bortse från att det även har en positiv effekt ur ett jämställdhetsperspektiv: en ökning från 15 till 30 timmars förskola utgör en väsentlig skillnad när det gäller exempelvis en ensamstående, arbetslös mammas möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden – och därmed skapa en bättre familjesituation för både sig och sitt barn.

Bland förskolepersonalen har det däremot varit en blandad reaktion och det är väldigt tydligt att det bland personalen på kommunens förskolor finns ett stort missnöje när det gäller arbetssituation och belastning. Såväl i insändare i Sörmlands Nyheter som i samtal med oss har förskolepedagoger gett uttryck för en stor oro kring förmågan att erbjuda en kvalitativ miljö för fler barn när man redan i dag känner att barngrupperna emellanåt är för stora. Vårt förslag lämnades dessutom in strax före det strejkvarsel som lades på delar av Kommunals anställda inom förskolan för en vecka sedan. En olycklig tajming och det är inte svårt att förstå att det mot den bakgrunden var svårt för personalen att se vårt förslag om en utökad förskola som något positivt. Men det känns också som att det har uppstått några missuppfattningar som känns angelägna att reda ut:

  • Förslaget innebär att alla barn får samma möjlighet att gå i förskola – inte att det blir krav på att alla barn ska gå samma antal timmar i förskola.
  • Valfrihet: med det menar vi att det här förslaget stärker föräldrarnas rätt att avgöra hur mycket deras barn kan och ska gå i förskola. Inte att föräldrarna ska få frihet från sina barn. Vi är övertygade om att de allra flesta föräldrar gör sitt absolut bästa för att ta bra beslut för sin familj och sina barn.
  • För oss i Alliansen är det självklart att reformen inte kan genomföras utan att erforderliga resurser tillförs verksamheten. För stora barngrupper ska inte bli en effekt av den här reformen.

Jag och mina Allianskollegor tar självklart förskolepedagogernas larm på stort allvar. Vi hör den oro och ilska som flera pedagoger ger uttryck för och konstaterar att den förtroendebrist som råder mellan verksamhet och ledning är djupt oroande. Det måste vi undersöka vidare och komma till rätta med. Kanske beror oron till viss del på att den röd-gröna majoriteten (som ställer sig positiv till en utökning av antalet förskoletimmar) till skillnad från oss i Alliansen har sagt att inga ytterligare resurser ska tillföras verksamheten? Det är viktigt att notera den skillnaden: vi i Alliansen vill genomföra reformen på ett sätt som möjliggör lagom stora barngrupper och en bra personaltäthet.

Vårt förslag om 30 timmars förskola för alla barn är ett uttryck för hur viktig vi tycker att förskolan är. Vi vet att barn som har gått i förskola får en lättare start i skolan, särskilt då barn av utländsk härkomst. Det anser jag vara ett mycket tungt argument för att tillgängligheten till förskolan inte ska villkoras. Ett system ska inte byggas så att föräldrarnas situation begränsar barnets möjligheter. Men dagens system är uppbyggt så. Dagens regler för rätten till förskola bygger på en förlegad syn att förskolan är barnpassning medan föräldrarna jobbar. Idag är förskolan en skolform där grunden läggs för barns kunskapsutveckling, och då håller inte resonemanget att föräldrarnas sysselsättningsgrad ska styra barnens möjlighet till deltagande. Vi har lagt det här förslaget för att ändra på det och istället låta barnets behov styra. Förslaget stärker också föräldrars möjlighet att själva, och i samråd med pedagoger, bestämma i vilken utsträckning deras barn ska vara i förskola. Det ger en större möjlighet att individanpassa och se barn som enskilda personer med olika behov, men med samma rättigheter.

/Anna

Flicka – och fruktad frihetskämpe

I dag är det den internationella flickdagen, och på ett sjukhus i Pakistan kämpar en av världens flickors största frihetskämpar – Malala Yousafzai – för sitt liv. Malala är bara fjorton år, men ansågs ändå utgöra ett sådant hot att Pakistans talibanrörelse häromdagen försökte mörda henne. Malalas hotfullhet består i hennes öppna kritik av talibanerna och i hennes kamp för flickors lika rättigheter. Förra året nominerade organisationen Kids Rights Foundation henne till det internationella barnfredspriset. I tisdags sköts hon utanför sin skolbuss i Swatdalen i Pakistan. Talibanerna har tagit på sig ansvaret för dådet och Pakistans arméchef har i ett synnerligen skarpt uttalande fördömt det.  Läkarna som behandlar Malala uppger, enligt SvD idag, att hon har 70% chans att överleva.

Att finna ord för den våg av känslor som sköljer över mig när jag läser om Malalas situation är svårt. Ilska, vanmakt, sorg, uppgivenhet, kampvilja, raseri… Men också en väldig beundran för detta mod en fjortonårig tjej visar när hon i en egen blogg börjar kritisera talibanernas övergrepp, och tar upp kampen för sin och andra tjejers rätt att gå i skolan. Vilken förebild. Vilken fantastisk människa. Måtte hon överleva.

Den internationella flickdagen är instiftad av FN:s generalförsamling. Syftet med dagen är att uppmärksamma flickors särskilt utsatta situation. Så låt oss göra det. Men inte bara idag, utan alla dagar. Alltid.

Min lokaltidning, Sörmlands Nyheter, skriver idag om att stress, oro och nedstämdhet är dubbelt så vanligt hos tjejer i tonåren som hos pojkar i samma ålder. Det är djupt oroande. Tjejers utsatthet och en bristande jämställdhet är sannolikt några av anledningarna. Det är viktigt att komma ihåg, i arbetet för jämställdhet, att det inte bara handlar om vuxna kvinnor i arbetslivet, om lika lön och chefsposter. Utan att det i lika stor, om inte större, utsträckning handlar om att skapa samma förutsättningar för unga tjejer och killar. För barn. Jämställdhetsarbetet måste finnas med redan i förskolan så att barnen fostras till en uppfattning om allas lika värde. Och det är vi vuxna som måste ta ansvaret för den fostran.

I Nyköpingsmoderaternas skuggbudget för 2013 poängterar vi särskilt vikten av att fånga upp och stötta unga flickor som mår allt sämre. Vi tror att det behövs en genomgripande förändring av både syn- och arbetssätt när det gäller ungdomar som mår psykiskt dåligt. Tidiga helhetslösningar som är långsiktiga och väl samordnade tror vi är a och o för att kunna vända den här negativa utvecklingen.

Under det senaste året har jag tillsammans med mina partikollegor Tina Palme, Lottie Svebéus och Måns Cederberg arbetat särskilt med Nyköpingsmoderaternas politik i barnfrågor. Som ett led i det arbetet har vi ikväll bjudit in vår socialförsäkringsminister Ulf Kristersson att tala om barn och hur Moderaterna vill förbättra barns situation i Sverige. Vår förhoppning är att så många som möjligt vill komma och lyssna, ställa frågor och bolla idéer. Prata barn, helt enkelt. Klockan 18.30 slår vi upp dörrarna till Pelles Lusthus. Varmt välkommen, du med.

/Anna

Barnomsorgen är till för alla – oavsett arbetstider

Som jag har nämnt tidigare så har vi det här året jobbat lite extra med barnfrågor inom Nyköpingsmoderaterna. Det har bland annat genererat motioner i kommunfullmäktige om att vi vill: utvärdera de program mot mobbning som kommunens skolor använder, införa hälsoinriktad skolidrott, utreda kommunens rutiner vid särskoleplaceringar, införa rättvisa regler för busskort och göra kommunens lekplatser tillgängliga för barn med funktionshinder. På senaste kommunfullmäktige lade vi ännu en motion som syftar till att förbättra barnens – och barnfamiljernas – situation, nämligen en motion om att utreda behovet av barnomsorg på så kallade obekväma arbetstider och att säkra att kommunen erbjuder samma service till alla – oavsett yrke och arbetstider. Motionen arbetade vi fram tillsammans med våra allianskollegor i Barn och Ungdomsnämnden och vi skrev även en insändare till Sörmlands Nyheter som publicerades idag:

Till kommunfullmäktige den 11 september lade Allianspartierna i Barn och Ungdomsnämnden en motion om utökad barnomsorg i Nyköping. Idag är kommunens utbud av barnomsorg väldigt mycket större för föräldrar som arbetar dagtid, vardagar.  De som arbetar kvällstid, nattetid och helger har det betydligt svårare att få vardagen att gå ihop. Det vill vi inom Alliansen ändra på.

Att få barnomsorg ska vara lika lätt oavsett yrkesval och arbetstider. Kommunens barnomsorg måste ha en sådan bredd att alla typer av arbeten blir möjligt. Möjligheten att arbeta får inte begränsas av en barnomsorg som i dagsläget är mer eller mindre skräddarsydd för de som arbetar vardagar 8-17. Även de som arbetar under dygnets övriga tid – skiftarbete inom industrin, nattpass inom vården, kvällspass i kassan i mataffären med mera – ska kunna åtnjuta samma service.

Därför vill vi inom Alliansen att Nyköpings kommun utreder behovet av barnomsorg natte- och kvällstid inom kommunen. Och att sedan åtgärder vidtas för att tillfredsställa det behov som finns.

I och med regeringens beslut att avsätta 108 miljoner kronor för att stötta kommunernas satsning på barnomsorg på obekväma arbetstider finns nu också möjlighet att söka statligt bidrag för att bygga ut den verksamheten.

Anniola Nilsson (M), Anna af Sillén (M), Kent Gustavsson (C), Peter Gustafsson (Fp) och Curt Erikssson (Kd)

/ Anna