Nyköping har inte råd med fler år av vänsterstyre

Idag kom beskedet att arbetslösheten stiger – igår sa den styrande majoriteten i Nyköping nej till Alliansens Nyköpingsinitiativ –  en modell för att få fler Nyköpingsbor i arbete och sänka de rusande kostnaderna för försörjningsstöd. Nyköping behöver en ny politisk ledning.

För första gången sedan 2013 stiger nu arbetslösheten, det visar nya siffror som Arbetsförmedlingen presenterade idag. Nyköping är inget undantag och precis som i landet i övrigt är arbetsmarknaden tudelad. Arbetslösheten ligger på 8,1 % (straxt över rikssnittet som är 7,5 %) men i gruppen utrikesfödda är siffran 27, 8%. Det råder ingen tvekan om att det krävs omfattande reformer för att sluta det här gapet, men i väntan på de reformerna kan vi göra mycket i kommunen för att få människor i arbete. Tillsammans med övriga Allianspartier har Moderaterna i Nyköping presenterat en modell, Nyköpingsinitiativet, som syftar till att fler människor ska gå från bidrag till egen försörjning. Dagens besked om stigande arbetslöshet understryker hur viktigt det är att vi lokalpolitiker jobbar aktivt och målinriktat med den här frågan – synd då att S, V och MP röstade ned förslaget på gårdagens kommunfullmäktige… Nu får vi jobba för en valvinst 2018 för att kunna implementera den här modellen och sjösätta ett arbetssätt som effektivt och samlat tar sig an utmaningen att öka andelen Nyköpingsbor som kan försörja sig själva därmed minska kommunens kostnad för bidrag. Fler människor i jobb betyder färre människor i utanförskap och därmed ett starkare Nyköping.

Här är mitt debattinlägg från gårdagens kommunfullmäktige:

Ordförande, ledamöter,

En av Nyköpings kommuns största utmaningar är ett ökande försörjningsstöd som riskerar att låsa fast människor i utanförskap. Redan nu ligger kommunen 8 miljoner back mot budget för 2017 med en prognos på 12 miljoner för helåret. Det är absolut nödvändigt att bryta den utvecklingen. Vägen till sänkt arbetslöshet i Nyköping går via ett gott samarbete med näringslivet. Fler jobb behöver skapas och en mer individanpassad förmedling behövs för att på ett effektivare sätt matcha arbetssökande och arbetsgivare i Nyköpings kommun. Vårt förslag syftar till att bryta utanförskap, dvs att personer som uppbär försörjningsstöd ska gå vidare till egen försörjning. Med egen försörjning menas förvärvsarbete eller i vissa fall även heltidsstudier – inte andra bidragssystem.

Nyköpingsinitiativet är en modell som bygger på att kommunen har goda kontakter med näringslivet och en god kännedom om varje persons kompetens och arbetslivserfarenhet. Syftet med modellen är att kunna matcha arbetssökande mot det som efterfrågas bland företagen, minska hinder för de individer som försöker ta sig in på arbetsmarknaden och stärka dessa individers kompetens och därmed hejda den kraftiga ökning av försörjningsstöd vi nu ser i vår kommun.

Målet är att människor själva ska söka arbeten och ska vi lyckas med detta måste vi ha en arbetsmarknad som fungerar för fler. Kommunen måste därför också vara beredd att se nya lösningar och agera flexibelt för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för de personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.

Nyköpingsinitiativet handlar om att få fler Nyköpingsbor i arbete, oavsett om de är nyanlända till vår kommun eller har levt här länge. Olika individer kräver olika insatser och för många är steget närmare till att driva eget än att ta en anställning – den entreprenörsandan bör Nyköping ta väl vara på och därför bör informationsinsatserna kring hur man startar företag stärkas.

Nyköpingsinitiativet förutsätter en särskild matchningsavdelning inom näringslivsenheten som är särskilt dedikerad detta uppdrag då kontakterna med kommunens företagare utgör en bärande del i arbetet. Men också det politiska arbetet kring arbetsmarknads- och integrationsfrågor måste följas i näringslivsutskottet. I dags saknas såväl målsättning som uppföljning på det politiska planet när det gäller arbetsmarknadspolitiken.

Vem i majoriteten bär ansvaret för den här frågan? Samordning och målsättning saknas och därmed uteblir också resultatet. Kostnaden för försörjningsstödet rusar i Nyköping, men i kommuner där man jobbar på sätt som liknar Nyköpingsinitiativet, som ex Växjö och Solna, har man flera år i rad nu pressat tillbaka försörjningsstödskostnader och sänkt arbetslöshetssiffror.

I Nyköpingsinitiativet förenas Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna i en fast beslutsamhet att skapa förutsättningar för människor att försörja sig själva. Fyra partier som skickar en tydlig signal till de Nyköpingsbor som har det tufft att vi tror på er förmåga. Fyra partier som räcker ut en hand till näringslivet och bjuder in till ett konstruktivt och nödvändigt samarbete. I ett läge där den politiska majoriteten står allt för passiv föreslår fyra Allianspartier i opposition en väl underbyggd modell för att få fler människor i arbete och färre människor i utanförskap. Vi gör det för Nyköping har inte råd med passivitet, Nyköping har inte råd med fler år av socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik.

Framför er har ni inte bara en motion, ni har också en markör som tydligt pekar på skillnaden på ett vänsterstyre och ett Alliansstyre i Nyköping. Där Alliansen bygger långsiktiga lösningar utifrån en högt ställd ambition att göra skillnad i en avgörande framtidsfråga för Nyköping.

Jag yrkar bifall till motionen.

/Anna

FullSizeRender-5

Skatt är makt. Hur mycket makt är det rimligt att staten har över din vardag?

Skattehöjningar bör ses ur två perspektiv – den ekonomiska och den principiella – men diskuteras nästan uteslutande utifrån det ekonomiska perspektivet.  Och därmed får principfrågan, nämligen den om att skatt också handlar om makt, alldeles för lite utrymme i dagens debatt. Med endast det ekonomiska perspektivet blir det lättare för många att bagatellisera summor och hävda att man gärna bidrar med ”några extra kronor” till den gemensamma välfärden. Ett förhållningssätt som dock innebär att man ställer sig bakom en direkt felaktig tes att högre skatt ger ökade skatteintäkter. Åren med Alliansregering bevisade att den tesen inte stämmer – samtidigt som Alliansen sänkte skatten ökade intäkterna till den gemensamma välfärden.

När nu regeringen aviserar kraftiga skattehöjningar i samband med höstbudgeten bör man komma ihåg att det inte är en engångsföreteelse.  Tvärtom har skattehöjningarna skett succesivt de senaste åren med start 2014 då Socialdemokraterna tillsammans med Sverigedemokraterna stoppade Alliansens sänkta marginalskatter. Sedan dess har skattetrycket i Sverige höjts till en nivå där nu närmare var tredje heltidsarbetande inte ens får behålla hälften av en löneökning. Det är inte svårt att förstå att en sådan skattepolitik knappast främjar människors vilja att utbilda sig, jobba mer och ta större ansvar. Och det är illa nog. Men det är också viktigt att förstå att dessa skattehöjningar innebär en maktförskjutning.  Alla som inser att pengar ger makt och frihet inser också att regeringens skattehöjningar flyttar makt från människor till staten. Med regeringens aviserade skattehöjningar överges en viktig princip om att den som jobbar ska ha hälften kvar av en löneökning. Över de pengar som du har jobbat ihop har alltså politiker större inflytande än du själv. Det är moraliskt fel och det skapar en maktobalans där staten blir för stark på medborgarens bekostnad.

Människors möjlighet att påverka sin egen vardag minskar i samma takt som skatten höjs. Några hundralappar här och där är kanske lätt att vifta bort, men när man undersöker sitt lönebesked lite närmare och konstaterar att drygt hälften försvinner i olika skatter är det inga småsummor längre. Och det sätter ett annat perspektiv på skattefrågan – nämligen den om makt och vem som ska styra din vardag – du själv eller regeringen? Rimligen är det du själv, och då är det dags att sätta ner foten i skattefrågan. Börja med att kolla hur mycket du betalar i skatt och utvärdera sedan vad du tycker att du får för pengarna. För nästa fråga blir naturligtvis just den: levererar välfärden den kvalitet du tycker att du betalar för? Är svaret på den frågan nej, så är viss tröst att den valfrihet Alliansregeringen införde gör att du kan välja bort alternativ du är missnöjd med och välja ett annat som passar bättre. Du kan byta vårdcentral, skola, hemtjänst… Valfrihet är också makt. Men samtidigt som regeringen höjer skatten så driver den också en politik som minskar valfriheten i välfärden.

Slump? Knappast. Höjda skatter och minskad valfrihet är grundbultar i den socialdemokratiska ideologin som omfamnar tesen att det är politiken, inte du, som är bäst lämpad att ta hand om dina pengar och därmed styra över din vardag.
Det är därför skattehöjningar aldrig ska ses endast ur ett ekonomiskt perspektiv, utan också ur maktperspektivet: vem ska ha störst inflytande över ditt liv – du eller staten?

/Anna

Har du koll på hur mycket du betalar i skatt? Om inte – kolla enkelt upp det här, med Skattebetalarnas räknesnurra.

Skatt och makt_FB

Det krävs ett samhälle för att skydda ett barn…

Illamåendet väller upp i halsen och tårarna bränner bakom ögonlocken. Ilskan drabbar med bedövande kraft. Det går inte att värja sig för de känslor Svenska Dagbladet/Aftonbladets rapport om övergrepp mot barn river upp. Övergrepp så fruktansvärda att tidningarna tvingats varna för stötande innehåll på en artikel som handlar om barn. Det är en brutal verklighet som målas upp i reportagen om pedofilins utbreddhet i Sverige. Och det är en skam för Sverige att det är så. För samtidigt som de flesta människor vid sina sinnens fulla bruk fördömer övergrepp mot barn så har Sverige en lagstiftning som tar betydligt lättsammare på det. Så kallad barnpornografi klassas som brott mot allmän ordning och faller inom samma straffskala som andra ordningsbrott. De klassas alltså inte som sexualbrott och det drabbade barnet klassas därmed inte som målsägande. Alltså inte som offer.

Vi har en lagstiftning som sviker barn. På detta måste det genast bli en ändring. Regering och opposition måste samarbeta för att snabbast möjligt få ny lagstiftning på plats som klassar dessa brott för vad de är med en betydligt strängare straffskala som följd och med en preskriptionstid som ger utrymme för ett offer att växa sig stark nog att kunna nyttja sin rätt till upprättelse. Polisen måste få ökade utredningsresurser, och med det direktiv om prioritering.

På kommunpolitisk nivå har vi inte den lagstiftande makten – men väl möjligheten att säkra största tänkbara trygghet för barn i vår kommun. Vi bör ställa oss frågan om vi gör tillräckligt. Säkerligen kan vi göra mer. Att stärka skolan är en given grundbult för att stärka barn. En resursstark socialtjänst är viktig för att skydda barn. Men detta är knappast det enda.  Allt är inte heller politik och myndighetsinsatser.  Eldsjälar i vardagen som jobbar med barn och alla insatser som får barn att växa gör också barn mer trygga. Barns trygghet skapas av vuxna, och alla vuxna har ett ansvar att bidra till den tryggheten. Som förälder bär man alldeles självklart det största ansvaret för sitt barn, men barn möter så många fler vuxna i sin vardag än sina föräldrar. Och allt för många barn har inga föräldrar.

Det finns ett uttryck som säger att det krävs ett samhälle för att fostra ett barn, men det krävs också ett samhälle för att skydda ett barn. Och samhället är vi.

/ Anna

Viljan att välja sin vardag minskar inte med åldern

Jag vill kunna påverka min vardag och mitt liv så mycket som möjligt. Det vill jag nu och det kommer jag vilja när jag blir gammal. Tanken att som äldre inte få styra sin vardag i den utsträckning man önskar tror jag oroar många. Att valfriheten inte ska minska med åldern borde vara självklart, men de åtgärder som Nyköpings politiska majoritet (S V MP) nu vidtar gentemot våra hemtjänstföretag pekar på en helt annan inställning. Efter årsskiftet införs nya krav på våra välfärdsföretag som kommer göra det betydligt svårare för de nu befintliga företagen att bedriva verksamhet i vår kommun. Och det kommer knappast locka fler företag att etablera sig här. Kravet innebär att alla företag (oavsett storlek) ska vara verksamma i hela kommunen och omöjliggör med andra ord för små kundnära, företag att etablera sig på exempelvis mindre orter ute på landsbygden. De företagare jag har varit i kontakt med vittnar om en stor oro inför de försämrade förutsättningarna att bedriva hemtjänstverksamhet i Nyköping. Och flera ställer frågan hur Miljöpartiet kan stötta ett förslag som kommer öka bilåkandet kors och tvärs över kommunen?

Situationen för de privata hemtjänstföretagen är redan ansträngd då höjningen av timersättningen inte motsvarat kostnadsökningarna under ett flertal år. Därför dras såväl kommunens egen verksamhet som de privata utförarna med svårigheter att få sina kostnader täckta. En realistisk timersättning är nödvändig och Moderaterna har föreslagit att, efter en kompenserande nivåkorrigering, kommunen årligen justerar timersättningen för hemtjänsten så att den följer vård- och omsorgsprisindex. Det förslaget har vi dock inte fått gehör för, istället försvåras nu situationen ytterligare för våra hemtjänstföretag och den kommunala hemtjänsten fortsätter att jobba inom alltför snäva ekonomiska ramar.

Trots att den S-ledda majoriteten säger sig vara för valfrihet för våra äldre så drivs en politik som på sikt omöjliggör för andra utövare än kommunens egen (vars förlust täcks med skattemedel). I framtiden riskerar våra äldre att inte ha några alternativ att välja mellan när det gäller vilka som ska sköta om dem. Så vill inte jag ha det när jag bli gammal. Jag vill tvärtom ha goda valmöjligheter och hög kvalitet på den välfärd jag betalat för genom livet. En förutsättning för det är att just kvalitetsfrågan får styra i välfärden. De människor som vill driva företag inom vår välfärd bör välkomnas med goda förutsättningar och tydliga kvalitetskrav, inte avfärdas med hopplösa förutsättningar och politisk motvilja.

/Anna

Se mer om Nyköpingsmoderaternas kritik mot de försämrade förutsättningarna för hemtjänstföretag på SVT Sörmland och i Sörmlands Nyheter samt på vår hemsida.