Skatt är makt. Hur mycket makt är det rimligt att staten har över din vardag?

Skattehöjningar bör ses ur två perspektiv – den ekonomiska och den principiella – men diskuteras nästan uteslutande utifrån det ekonomiska perspektivet.  Och därmed får principfrågan, nämligen den om att skatt också handlar om makt, alldeles för lite utrymme i dagens debatt. Med endast det ekonomiska perspektivet blir det lättare för många att bagatellisera summor och hävda att man gärna bidrar med ”några extra kronor” till den gemensamma välfärden. Ett förhållningssätt som dock innebär att man ställer sig bakom en direkt felaktig tes att högre skatt ger ökade skatteintäkter. Åren med Alliansregering bevisade att den tesen inte stämmer – samtidigt som Alliansen sänkte skatten ökade intäkterna till den gemensamma välfärden.

När nu regeringen aviserar kraftiga skattehöjningar i samband med höstbudgeten bör man komma ihåg att det inte är en engångsföreteelse.  Tvärtom har skattehöjningarna skett succesivt de senaste åren med start 2014 då Socialdemokraterna tillsammans med Sverigedemokraterna stoppade Alliansens sänkta marginalskatter. Sedan dess har skattetrycket i Sverige höjts till en nivå där nu närmare var tredje heltidsarbetande inte ens får behålla hälften av en löneökning. Det är inte svårt att förstå att en sådan skattepolitik knappast främjar människors vilja att utbilda sig, jobba mer och ta större ansvar. Och det är illa nog. Men det är också viktigt att förstå att dessa skattehöjningar innebär en maktförskjutning.  Alla som inser att pengar ger makt och frihet inser också att regeringens skattehöjningar flyttar makt från människor till staten. Med regeringens aviserade skattehöjningar överges en viktig princip om att den som jobbar ska ha hälften kvar av en löneökning. Över de pengar som du har jobbat ihop har alltså politiker större inflytande än du själv. Det är moraliskt fel och det skapar en maktobalans där staten blir för stark på medborgarens bekostnad.

Människors möjlighet att påverka sin egen vardag minskar i samma takt som skatten höjs. Några hundralappar här och där är kanske lätt att vifta bort, men när man undersöker sitt lönebesked lite närmare och konstaterar att drygt hälften försvinner i olika skatter är det inga småsummor längre. Och det sätter ett annat perspektiv på skattefrågan – nämligen den om makt och vem som ska styra din vardag – du själv eller regeringen? Rimligen är det du själv, och då är det dags att sätta ner foten i skattefrågan. Börja med att kolla hur mycket du betalar i skatt och utvärdera sedan vad du tycker att du får för pengarna. För nästa fråga blir naturligtvis just den: levererar välfärden den kvalitet du tycker att du betalar för? Är svaret på den frågan nej, så är viss tröst att den valfrihet Alliansregeringen införde gör att du kan välja bort alternativ du är missnöjd med och välja ett annat som passar bättre. Du kan byta vårdcentral, skola, hemtjänst… Valfrihet är också makt. Men samtidigt som regeringen höjer skatten så driver den också en politik som minskar valfriheten i välfärden.

Slump? Knappast. Höjda skatter och minskad valfrihet är grundbultar i den socialdemokratiska ideologin som omfamnar tesen att det är politiken, inte du, som är bäst lämpad att ta hand om dina pengar och därmed styra över din vardag.
Det är därför skattehöjningar aldrig ska ses endast ur ett ekonomiskt perspektiv, utan också ur maktperspektivet: vem ska ha störst inflytande över ditt liv – du eller staten?

/Anna

Har du koll på hur mycket du betalar i skatt? Om inte – kolla enkelt upp det här, med Skattebetalarnas räknesnurra.

Skatt och makt_FB

Vad är väl en plats i budgetberedningen…

En annan lösning, någon form av grupp som ska få information… Det är socialdemokraten Veronica Anderssons synnerligen vaga svar på frågan hur oppositionen ska få underlag när hon nu som ordförande för Vård- & Omsorgsnämnden i Nyköping skickar ut oppositionen ur nämndens budgetberedning. Det är ett anmärkningsvärt beslut, på så många plan.

Oppositionen bidrar inte, tycker samma som majoriteten och har inga egna förslag, har Andersson anfört som anledning. Ok, det låter väl som lite av ett drömscenario för en majoritetsledare? Att få leda möten där alla håller med och drar åt samma håll?

Om det nu hade varit sant, såklart. Men även om det finns samsyn kring mycket så drar inte opposition och majoritet åt samma håll. Moderaterna arbetar för bättre förutsättningar för hemtjänsten och därmed för våra äldres möjlighet att välja vilken hjälp de vill ha i sin vardag. Socialdemokraterna driver på i motsatt riktning och försämrar förutsättningarna för hemtjänstföretag och begränsar därmed utbudet. Det är en budgetfråga i allra högsta grad. Moderaterna vill höja timersättningen för hemtjänsten, vilket skulle skapa rimliga förutsättningar för såväl våra hemtjänstföretag som för den kommunala hemtjänsten. I dagsläget jobbar den kommunala i tung motvind och från våra företagare inom hemtjänsten kommer larmsignaler om att förutsättningarna är för tuffa. Under hösten gick ett av företagen i konkurs och anförde då särskilt kommunens hantering som en anledning. I moderaternas skuggbudget för 2017 och kommande planperiod satsar vi 12 miljoner kronor på hemtjänsten i Nyköping, utöver ordinarie budgetuppräkning. Då höjningen av timersättningen inte motsvarat kostnadsökningarna under ett flertal år, dras såväl kommunens egen verksamhet som de privata utförarna med svårigheter att få sina kostnader täckta. Den här satsningen skulle stärka såväl den privata som den kommunala hemtjänsten och säkra ett varaktigt utbud och därmed valfrihet för våra äldre.

Så nog finns det tydliga förslag från den moderata oppositionen i Vård- & Omsorgsnämnden. Och jag förstår att det är en obekväm konflikt för Veronica Andersson, men en seriös politiker möter sånt med argument för sin sak – inte genom att stänga dörren för samtal.

De senaste dagarna har både lokaltidningen Sörmlands Nyheter och Radio p4 Sörmland uppmärksammat Anderssons beslut. Det är bra, för det större perspektivet på frågan är naturligtvis det demokratiska. Och för majoritetens demokratiarbete är det en riktig dikeskörning. Ett mått på demokratin är graden av öppenhet. Öppenhet skapas genom att ge allmänhet och politisk opposition insyn.  Det här beslutet minskar transparens och insyn – och det är tyvärr ett mönster som framträder allt tydligare. Vår röd-gröna majoritet pratar ofta om vikten av demokrati men givet hur de agerar i vardagen känns det allt mer som just prat. Samtalsforum på torget och demokratiberedningar i all ära – men det är signaler som klingar falskt när samma ambitioner inte präglar majoritetens egna politiska arbete.

Politik handlar i stor utsträckning om konflikt. Allt för stor utsträckning ibland. Samtidigt som det är en oppositions uppgift att opponera är det en majoritets uppgift att samla stöd för sina förslag. Båda sidor har tveklöst också ett ansvar för att goda samtal kan föras och (särskilt) på kommunal nivå krävs en förmåga att samlas kring lösningar. Samtidigt som det måste finnas en förståelse och ett utrymme för konflikt och debatt måste det finnas plattformar för samtal och resonemang. En budgetberedning är en sådan plattform. Där informeras såväl majoritet som opposition om det rådande läget inom aktuell verksamhet och där skapas förståelse för hur utmaningar och möjligheter ser ut. Utifrån detta underlag bygger sedan respektive partier sina budgetförslag och det säger sig självt att såväl förslag som den debatt som kommer omgärda dem har allt att vinna på att politikerna är väl insatta. Det  främjar bra diskussioner och politiskt samarbete (och på detta finns också positiva exempel i Nyköping).

Att utesluta oppositionen ur beredningsarbetet får motsatt effekt. En plattform för samtal och avstämningar blir istället bara en del av den politiska konflikten. Där det hade kunnat skapas samförstånd skapas istället missnöje och motsättningar. Och misstänksamhet. För när det inte ges några rimliga förklaringar till varför majoriteten inte vill ge oppositionen insyn i budgetberedningen väcks naturligtvis frågan varför? Varför vill inte Nyköpings socialdemokratiskt ledda majoritet ha en öppen process kring budgetunderlaget i vård &  omsorgsnämnden? Och särskilt inte i tider då man tydligt verkar för att minska företagandet och valfriheten inom hemtjänsten? Är det ett fritt utrymme för att rulla tillbaka valfrihetsreformer som eftersträvas?

En plats i budgetberedningen för oppositionen är med andra ord viktig, också för majoriteten. För öppenhet är en bärande del av demokratin. Och öppenhet skapar trovärdighet – just nu synes Nyköpings politiska ledning beredd att kompromissa med båda delar.

Jag tror på samtal och samarbete – på att minimera konflikt för att maximera effektiva och väl beredda beslut som gynnar Nyköpingsborna. Mitt mål är att moderaterna och Alliansen styr Nyköpings kommun efter 2018 – och då kommer jag ta ansvar för att vi får en arbetsmodell som präglas av dialog och öppenhet.

/Anna

fullsizerender-5Här kan du läsa artiklarna i Sörmlands Nyheter:

En liten dikeskörning för demokratiarbetet i kommunen

Oppositionen slängs ut: de har inte tillfört någonting

 

Viljan att välja sin vardag minskar inte med åldern

Jag vill kunna påverka min vardag och mitt liv så mycket som möjligt. Det vill jag nu och det kommer jag vilja när jag blir gammal. Tanken att som äldre inte få styra sin vardag i den utsträckning man önskar tror jag oroar många. Att valfriheten inte ska minska med åldern borde vara självklart, men de åtgärder som Nyköpings politiska majoritet (S V MP) nu vidtar gentemot våra hemtjänstföretag pekar på en helt annan inställning. Efter årsskiftet införs nya krav på våra välfärdsföretag som kommer göra det betydligt svårare för de nu befintliga företagen att bedriva verksamhet i vår kommun. Och det kommer knappast locka fler företag att etablera sig här. Kravet innebär att alla företag (oavsett storlek) ska vara verksamma i hela kommunen och omöjliggör med andra ord för små kundnära, företag att etablera sig på exempelvis mindre orter ute på landsbygden. De företagare jag har varit i kontakt med vittnar om en stor oro inför de försämrade förutsättningarna att bedriva hemtjänstverksamhet i Nyköping. Och flera ställer frågan hur Miljöpartiet kan stötta ett förslag som kommer öka bilåkandet kors och tvärs över kommunen?

Situationen för de privata hemtjänstföretagen är redan ansträngd då höjningen av timersättningen inte motsvarat kostnadsökningarna under ett flertal år. Därför dras såväl kommunens egen verksamhet som de privata utförarna med svårigheter att få sina kostnader täckta. En realistisk timersättning är nödvändig och Moderaterna har föreslagit att, efter en kompenserande nivåkorrigering, kommunen årligen justerar timersättningen för hemtjänsten så att den följer vård- och omsorgsprisindex. Det förslaget har vi dock inte fått gehör för, istället försvåras nu situationen ytterligare för våra hemtjänstföretag och den kommunala hemtjänsten fortsätter att jobba inom alltför snäva ekonomiska ramar.

Trots att den S-ledda majoriteten säger sig vara för valfrihet för våra äldre så drivs en politik som på sikt omöjliggör för andra utövare än kommunens egen (vars förlust täcks med skattemedel). I framtiden riskerar våra äldre att inte ha några alternativ att välja mellan när det gäller vilka som ska sköta om dem. Så vill inte jag ha det när jag bli gammal. Jag vill tvärtom ha goda valmöjligheter och hög kvalitet på den välfärd jag betalat för genom livet. En förutsättning för det är att just kvalitetsfrågan får styra i välfärden. De människor som vill driva företag inom vår välfärd bör välkomnas med goda förutsättningar och tydliga kvalitetskrav, inte avfärdas med hopplösa förutsättningar och politisk motvilja.

/Anna

Se mer om Nyköpingsmoderaternas kritik mot de försämrade förutsättningarna för hemtjänstföretag på SVT Sörmland och i Sörmlands Nyheter samt på vår hemsida.

Kommunen ska inte göra skillnad på barn och barn

Olika barn har olika behov, olika sätt att lära och därför behöver det finnas olika skolor. Därför finns också det fria skolvalet – för att alla barn och deras föräldrar ska kunna välja vilken skola som passar dem bäst. Det innebär också att om man inte trivs på en skola, om man upplever att något inte fungerar, så kan man byta. Det är en trygghet, en medborgerlig rättighet.

En förutsättning för valmöjlighet är att det finns olika skolor att välja mellan och därför är det viktigt att en kommun skapar goda förutsättningar för skolverksamhet. Om en kommun inte erbjuder goda förutsättningar för skolverksamhet kommer inga skolor att etablera sig i kommunen och barns och föräldrars valmöjligheter begränsas.
Därför är det bekymmersamt att Nyköpings politiska majoritet uppvisar en så avog inställning till friskolor. Medan S, MP och V i de flesta andra sammanhang talar sig varma för mångfald går resonemanget gällande skolor i en helt annan riktning – istället för ett utbud av olika skolor i Nyköping driver man en linje för ett minskat utbud och därmed en begränsad valmöjlighet för Nyköpingsborna. Plötsligt gäller inte parollen mångfald berikar utan helst ska alla passa in i, och stöpas i, samma form.

De senaste dagarna har lokaltidningen Sörmlands Nyheter rapporterat (läs artikeln här) om ett mail från en av kommunens friskolor till kommundirektören. I mailet framgår tydligt hur friskolan på olika sätt motarbetas av kommunen. Vi vet att fler friskolor upplever samma sak och moderaterna har under lång tid drivit på för att kommunen ska förbättra sin relation med friskolorna. På gymnasienivå exempelvis väljer Nyköpings kommun att betala en ersättning som ligger på drygt 80 % av riksgenomsnittet. Kommunen har under de senaste åren också återkommande hamnat i rättsliga tvister gällande ersättningen till friskolor. Samtidigt hävdar den politiska majoriteten att man inte sparar på skolan…

Det är illa att flera av Nyköpings friskolor idag känner oro för sin överlevnad. Och det är illa att Nyköpings politiska majoritet driver en skolpolitik som begränsar mångfalden inom utbildning när man istället skulle kunna verka för ett rikt skolutbud och gott samarbete och utbyte av erfarenheter skolorna emellan. Såväl kommunala som fristående. Många Nyköpingsbor utnyttjar det fria skolvalet, därmed går många barn på fristående skolor i kommunen. Dessa val måste den politiska ledningen respektera. Och dessa barns utbildning måste värderas lika högt som de barn som valt den kommunala skolan. Kommunen ska inte göra skillnad på barn och barn utan ta ett helhetsansvar för att alla skolbarn i Nyköping får en kvalitativ utbildning, oavsett vilken skola de går på.

/Anna 

Barns behov ska styra – inte föräldrars situation

På gårdagens kommunfullmäktige lade vi tillsammans med våra Allianskollegor en motion om alla barns rätt till förskolan. I Nyköping har idag barn till föräldrar som är arbetslösa eller hemma med småsyskon rätt att vara 15 timmar i veckan på förskolan. Men vi anser att den tiden ska utökas till 30 timmar. Det är en förändring som innebär att vi byter perspektiv – istället för att utgå från föräldrarnas situation, sätter vi barnens behov främst. Förskolan är oerhört viktig för barnet och att det sker förändringar i familjen, som ett nytt syskon eller att mamma eller pappa blir arbetslös, ska inte förändra barnets rätt till lärande. Barnets behov ska styra, inte barnets hemförhållanden.

Satsningen är också viktig ur ett integrationsperspektiv. För ett barn som kommer till Sverige är förskolan ett väldigt värdefullt forum när det gäller att lära sig språket, få kompisar och förståelse för vår svenska kultur. Vi ska också komma ihåg att för barn som lever i besvärliga hemförhållanden utgör förskolan ofta den trygga punkten. De barnen förtjänar i allra högsta grad att ha samma tillgång till sin förskola som barn med välfungerande hemmiljöer. Vi får också idag tydliga signaler på att barn som har gått i förskola har det lättare i skolan – en viktig signal att ta vara på när vi idag ser ett behov av att höja skolresultaten i Nyköpings kommun.

Viktigt att påpeka är att vårt förslag innebär att man ger alla barn samma rätt  till förskola. Beslutet huruvida man ska utnyttja den rätten eller inte är fortfarande föräldrarnas. Det är med andra ord ett förslag som först och främst stärker barnets rättigheter/möjligheter, men också skapar större valfrihet för föräldrarna genom en utökad service inom barnomsorgen.

/Anna