Skattesänkningarna har gett mer till skolan

I dagens Södermanlands Nyheter skriver jag och mina moderata kollegor i Barn- och Ungdomsnämnden i Nyköping, Anniola Nilsson och Petter Söderblom, om hur Alliansens skattesänkningar (och arbetslinje) har genererat mer pengar till välfärden. Och om hur fel Socialdemokraterna Löfven, Baylan och Helmersson Olsson har när de hävdar motsatsen.

Skattesänkningar har inneburit mer pengar till skolan!

Replik på Löfven, Baylan och Helmersson Olsson (S) i SN 19/12.

De socialdemokratiska företrädarna går i vanlig ordning igång på det felaktiga tänket att sänkta skatter innebär försämrad välfärd. Inget kunde vara mer felaktigt. Alliansens skattesänkningar, som gjort det mer lönsamt att jobba och billigare att anställa, har bidragit till att det skapats 200 000 jobb – i en djup lågkonjunktur. Därmed har välfärden tillförts mångmiljardbelopp. Att sänkt skatt innebär ökade skatteintäkter är för oss inget konstigt, men vi förstår att de socialdemokratiska företrädarna har svårt att acceptera detta. När det specifikt gäller utbildningen i Sverige så får den idag över 16 miljarder kronor mer per år, i jämförelse mellan 2006 och 2012 (siffran justerad för inflation).

Socialdemokraterna försöker skjuta över ansvaret som deras egna lokala företrädare har på regeringen. Det är uppenbarligen så att allianspolitiken på riksnivå har svårare att få genomslag i socialdemokratiskt styrda kommuner. Huruvida socialdemokraterna i Nyköpings kommun har misslyckats i sin skolpolitik låter vi vara osagt, men av debattinlägget att döma är det är tydligt att Stefan Löfvén m.fl. tycker så.

Socialdemokraternas ekvation går inte ihop. När de höjer skatterna kommer de indirekt orsaka en försämring av välfärden då skatteintäkterna minskar i takt med skattehöjningarna.

De vill dessutom göra inskränkningar i det fria skolvalet till nackdel för eleverna som därmed får en skola som tar sin utgångspunkt i ett ideologiskt felsteg – inte i kvalitet.

Vi tror att endast genom en arbetslinje, som sätter jobben främst, kan vi upprätthålla och utveckla den svenska skolan. Endast genom att basera skolan och skolformerna på kvalitet kan vi också verkligen få kvalitet.

Alla barn har rätt att utvecklas efter sina egna förutsättningar och få möjligheten att nå sin potential. Det uppnår man inte om man tvingar alla att stöpas i samma form. Vi tror på valfrihet, vi tror på sund konkurrens och vi tror på att vi inte vet bäst om andras liv.

Anniola Nilsson (m)

2:e vice ordf Barn- & Ungdomsnämnden

Anna af Sillén (m)

Petter Söderblom (m)

Ledamöter, Barn- & Ungdomsnämnden

Barns behov ska styra – inte föräldrars situation

På gårdagens kommunfullmäktige lade vi tillsammans med våra Allianskollegor en motion om alla barns rätt till förskolan. I Nyköping har idag barn till föräldrar som är arbetslösa eller hemma med småsyskon rätt att vara 15 timmar i veckan på förskolan. Men vi anser att den tiden ska utökas till 30 timmar. Det är en förändring som innebär att vi byter perspektiv – istället för att utgå från föräldrarnas situation, sätter vi barnens behov främst. Förskolan är oerhört viktig för barnet och att det sker förändringar i familjen, som ett nytt syskon eller att mamma eller pappa blir arbetslös, ska inte förändra barnets rätt till lärande. Barnets behov ska styra, inte barnets hemförhållanden.

Satsningen är också viktig ur ett integrationsperspektiv. För ett barn som kommer till Sverige är förskolan ett väldigt värdefullt forum när det gäller att lära sig språket, få kompisar och förståelse för vår svenska kultur. Vi ska också komma ihåg att för barn som lever i besvärliga hemförhållanden utgör förskolan ofta den trygga punkten. De barnen förtjänar i allra högsta grad att ha samma tillgång till sin förskola som barn med välfungerande hemmiljöer. Vi får också idag tydliga signaler på att barn som har gått i förskola har det lättare i skolan – en viktig signal att ta vara på när vi idag ser ett behov av att höja skolresultaten i Nyköpings kommun.

Viktigt att påpeka är att vårt förslag innebär att man ger alla barn samma rätt  till förskola. Beslutet huruvida man ska utnyttja den rätten eller inte är fortfarande föräldrarnas. Det är med andra ord ett förslag som först och främst stärker barnets rättigheter/möjligheter, men också skapar större valfrihet för föräldrarna genom en utökad service inom barnomsorgen.

/Anna

Länge leve skatte… höjningen?!

På gårdagens kommunfullmäktige klubbades beslutet om en ny sporthall på Rosvalla i Nyköping. Vi oppositionspolitiker debatterade för ännu en återremiss. Kan tyckas tjatigt, men är underlaget bristfälligt så är det. Ekonomiska beslut av den här storleken bör vara väl underbyggda, anser vi. Men där går det en tydlig skiljelinje mellan den röd-gröna majoriteten och Alliansen: Majoriteten tycker att det viktigaste är att bygga, nu. Alliansen tycker att det är viktigast att bygga rätt, när vi har råd. I dagsläget är vår bedömning att vi inte har det – Nyköpings ekonomi är ansträngd. Enligt revisorerna klarar inte kommunen balanskravet och i den budgetberedning som nu pågår skissas det på tuffa nedskärningar. I det läget känns det inte ansvarsfullt att satsa på det sporthallsförslag som majoriteten har lagt fram.

Gårdagens kommunfullmäktige inleddes dessutom med ett mycket välbesökt ”Allmänhetens frågestund”: Nyköpings tennisklubb, såväl aktiva föräldrar som barn, krävde svar på när deras dryga två år långa väntan på en ny tennishall är över. Det är tydligt att den nya sporthallen – sin storlek till trots – knappast tillfredsställer alla behov.

18 miljoner kronor om året, i trettio år, för en ny sporthall. Det är en tung kostnad för Nyköpings invånare att bära. Och det är ändå bara ett av de investeringsobjekt som majoriteten har planerat in. Andra objekt som lär stretcha kommunbudgeten kommande år är den nya högstadieskolan, ett nytt resecentrum, en funktionell lösning på Hamnvägen. För att nämna några. Investering är dock inte rätt ord när det gäller sporthallen. Och det är kanske det mest alarmerande med det förslag som majoriteten har lagt fram: att Nyköpings nya sporthall inte blir Nyköpings – utan byggföretaget Peabs.

Vi sitter just nu i budgetarbeten där besparingskraven är minst sagt kännbara. Ekonomi handlar om val och prioriteringar. Jag vill också ha en ny sporthall. Absolut. Men inte till vilket pris som helst och jag skulle vilja få en tydligare bild av hur priset för den här arenan kommer att se ut i slutändan. Vilka åtgärder tvingas kommunen att vidta? Tvingas vi lägga ner musikskola? Nattdagis? Och vad händer med hemtjänsten?

Ett av huvudargumenten för den här sporthallen är att vi måste satsa på ungdomarna. Och det är helt rätt. Vi måste satsa på ungdomarna. Men ÄR det en satsning på ungdomar när man med ena handen betalar överpris för en sporthall – samtidigt som man med den andra skär ned inom skola, barnomsorg och ungdomsverksamhet?

Jag undrar var pengarna ska tas? Och hur hög skattehöjningen blir?

/Anna

”Åldern spelar ingen roll, om man inte är en ost”

Den här veckan har politiken dragit igång på allvar igen efter viss sommarvila. Igår var det möte med kommunstyrelsen och idag var det dags för höstens första sammanträde i barn- och ungdomsnämnden. Det känns bra, efter ett litet sommaruppehåll känner jag mig taggad att komma igång igen.

En av informationspunkterna på dagens nämnd stod Linn Lidberg för, hon är samordnare för Nyköpings Ungdomsfullmäktige, NU. Det var en verklig humörhöjare. Inte bara för att Linn gjorde en bra dragning, utan också för att just när det gäller ungdomars möjlighet att påverka har Nyköping lite extra stor anledning att slå sig för bröstet. Vi var nämligen den första svenska kommunen att instifta ett ungdomsfullmäktige. Det gjorde vi för sjutton år sedan och sedan dess har alltså alla ungdomar i kommunen rätt att motionera till NU, och NU har i sin tur motionsrätt till Kommunstyrelsen. En plats i NU får man inte via ett politiskt parti, det styrs helt via skolorna – alltså partipolitiskt obundet. Det är en viktig demokratisk funktion, som inte bara ger ungdomar en möjlighet att påverka, den skapar förhoppningsvis ett samhällsengagemang som sträcker sig längre än till 25-årsdagen (den övre åldersgränsen för att sitta med i NU – den nedre är 13 år).

Men trots de uppenbara fördelarna med ett ungdomsfullmäktige så har NU svårt att nå ut till, hör och häpna, skolelever. Linn Lidberg beskrev arbetet med att försöka få kontakt med, och tillträde till, skolorna, som en ”konstant kamp”. Och det är oroväckande. Att ge NU möjlighet att informera och uppmuntra andra ungdomar att engagera sig, göra sina röster hörda och påverka sin situation, borde vara en självklar ambition på Nyköpings skolor. Att skolan står i vägen för ett ungt samhällsengagemang är underkänt, med stort U. Det är ett ”demokratiproblem”, som Linn sa. Och jag håller med. Och antar gärna Linns uppmaning att, när helst jag får tillfälle, skryta om den här fantastiska funktionen vi har i Nyköping.

Möjlighet att se vad NU går för rent organisatoriskt får jag redan på lördag – då anordnar NU ”Typ en debatt 2.0” på Träffen i Nyköping. En paneldebatt där företrädare för de politiska ungdomsförbunden ska debattera utbildning, rasism och miljö. Frågor som är viktiga i alla åldrar. Inte för att åldern ska spela någon roll när det gäller rätten att påverka sin vardag. Eller som Linn sa: ”åldern spelar ingen roll, om man inte är en ost”

/Anna

Pssst! Här hittar du mer info om Nyköpings Ungdomsfullmäktige.

Nyköping bör effektivisera arbetet mot våld i nära relationer

På gårdagens kommunfullmäktige ställde jag en interpellation till kommunalråd Urban Granström. Den kommer dock besvaras först på nästa kommunfullmäktige, det vill säga först i höst, men jag fick ändå möjlighet att läsa upp den och passar på att dela den även här. Så varsågoda – min syn på hur Nyköping bör effektivisera arbetet mot våld i nära relationer:

Regeringen utsåg i slutet av april en nationell samordnare för arbetet mot våld i nära relationer. Det blev Stockholms tidigare länspolismästare, Carin Götblad, som fick uppdraget. Tillsättandet av den här tjänsten är en tydlig markering från regeringens sida att man vill och måste ta krafttag mot den här typen av våld.

I Nyköping har vi ingen central funktion motsvarande den som nu finns på riksnivå. Vi har en kvinnofridssamordnare som är kopplad till den sociala divisionen. Och jag frågar mig varför det är så? Våld i nära relationer är brott som smetar av sig på hela samhället – och måste därför förebyggas och motarbetas i alla samhällsområden. För att kunna arbeta med de här frågorna på ett bredare plan borde den här tjänsten omvandlas till en central funktion, med mandat att arbeta över hela kommunen och inom kommunens samtliga divisioner.

Den borgerliga oppositionen i socialnämnden har drivit på för att det ska göras en akut översyn av de verksamheter i kommunen som arbetar med frågor som våld i nära relationer. Och så blir nu också fallet – i augusti ska den översynen vara klar. Det borgar för att vi i framtiden ska kunna få en bättre samverkan mellan, och därmed en större effekt av, de verksamheter i kommunen som arbetar med personer som drabbas av våld i nära relationer – oftast kvinnor och barn, men även män.

Jag avslutade min interpellation med att be Urban Granström om synpunkter på mitt förslag om en central, samordnande funktion när det gäller arbete mot våld i nära relationer. Och det svaret kommer jag alltså att få först på nästa kommunfullmäktige.

/Anna

Sporthall – ja. Dålig affär – nej.

Sporthallsdebatten dominerade gårdagens kommunfullmäktige i Nyköping. En ny sporthall är på sätt och viss ett blocköverskridanded vallöfte. Såväl den röd-gröna majoriteten (eventuellt med betoning på dess rosenröda inslag?) som vi moderater gick till val med ambitionen att bygga en ny sporthall i Nyköping. Men sedan den röd-gröna valsegern 2010 har kommunens ekonomi blivit allt mer ansträngd med nedskärningar i kommunens kärnverksamheter som följd. Personligen inledde jag gårdagen med sammanträde i barn- och ungdomsnämnden, där vi klubbade igenom majoritetens budgetförslag. Det är viktigt att betona att det är ett förslag, men skulle det gå igenom skulle det få alarmerande konsekvenser för barn- och ungdomsverksamheten i vår kommun. Att då några timmar senare, i kommunfullmäktige, rösta ja till en mycket kostsam sporthall kändes för mig helt ogörligt. Känslan av orimlighet späs på av att det förslag som lagts fram är ett mycket kostsamt sådant. 18 miljoner kronor om året, i trettio år, blir kostnaden för kommunen att hyra den nya hallen. Det är en hisnande summa pengar, under en väldigt lång tid. För ett (kall)hyreskontrakt.

Vi och våra allianskollegor begärde återremiss på grund av bristande underlag för vad som ser ut att bli en dyr och dålig affär. Men det betyder inte att vi inte vill ha en ny sporthall. Vi köper bara inte majoritetens åsikt att det handlar om att ”bygga eller inte bygga”. Särskilt inte när det gällande förslaget innebär att vi hyr. Dyrt. Vi tycker att det handlar om att bygga rätt, att hantera skattepengar på ett ansvarsfullt sätt. Och när det skärs ned i kommunens övriga verksamheter är det inte rimligt att betala (onödigt mycket) pengar för en sporthall.

Vi vet att kommunens träningsytor, såväl befintliga hallar som skolornas gymnastiksalar, är fullbokade. Vi vet också att träning, möjligheten att röra på sig, att motionera, är en nyckelingrediens när det gäller det nödvändiga arbetet med att förbättra folkhälsan. Idrotten är viktig – inte bara ur hälsoperspektiv utan också ur ett socialt perspektiv. Den är värd att satsa på. Den måste satsas på.

Men det är inte bara idrotten vi kan säga det om. Det gäller även för flera andra områden som ligger under kommunens ansvar. Vårt ansvar. Att ta ansvar för kommunens ekonomi och verksamheter innebär att göra tuffa val. Det skulle vara så oändligt mycket roligare att säga ja. Men när pengarna inte räcker tvingas man välja. Det finns, i min värld, ingen anledning att resonera annorlunda med kommunens ekonomi än med sin egen hushållsekonomi. Därför vill vi avvakta med en nyinvestering av den här typen. Och, när kommunens ekonomi stabiliserats, se över möjligheterna för att hitta en mer ekonomisk lösning. Och kanske en mer rimlig typ av hall? Det aktuella förslaget beskrivs bättre som en arena, en arena med extra allt…

/Anna